Termen film noir beskriver en typ av film som är väldigt mörk till sin syn. Ordet noir är franska för ”svart”, och det var under 1940-talet som film noir kom till sin rätt. Termen myntades av filmkritiker strax efter andra världskriget.
Efter kriget märkte franska filmkritiker en förändring i amerikanska filmer. Många av filmerna var inte längre av det soliga, optimistiska priset som var rådande före kriget. Filmerna verkade vara mörkare och mer pessimistiska. Det var som om Hollywood hade vaknat upp till världens hårda realiteter och krigets fasor. För vissa filmskapare var det jobbigt att göra lättsamma romantiska komedier efter krigets illdåd.
Film noir var baksidan av livet. Utdömda hjältar, manipulativa människor och dolda personliga och politiska agendor fanns runt varje hörn. Belysningen som användes i dessa filmer var väldigt mörk, vilket skapade långa skuggor och klaustrofobiska atmosfärer som genomsyrar filmerna. Karaktärerna i noir-filmer från 1940-talet verkade alltid utspela sig i mörka, rökfyllda rum, som flugor fångade i spindelnät.
Fatalism spelade en viktig roll i film noirs handlingar. Hjältarna eller myrhjältarna verkade inställda på en väg som i slutändan skulle leda till deras undergång. Vanligtvis var de vanliga människor som var instängda i grava eller olyckliga tillfälligheter. Ett stort antal av dessa fatalistiska incidenter anstiftades av femme fatale.
Femme fatale var en skildring av kvinnor som de aldrig tidigare setts. Hon var den manliga huvudpersonens spännande, otillåtna önskan. Hon kunde locka en man att begå mord för sina egna syften. Mordet skulle vanligtvis vara det på mannens fru. I film noir hade könsrollerna förändrats; kvinnan var oftast den starkare karaktären och ibland skurken.
Femme fatale var omöjligt att motstå. Hon förstörde föreställningen om familjevärderingar inom samhällets struktur. Hon var där för att skapa spänning och fara. Femme fatale visade att ytvärden inte var att lita på; under ytan, som i livet, lurade mörka saker.
Noir-genren gick igenom en nedgång i slutet av 1950-talet. Människors utsikter blev soligare, och filmer återspeglade detta. Den amerikanska ekonomin blomstrade och de mörka filmerna var inte längre på modet. TV var inne och film noir kastades ut för komediserier och Elvis-musikaler.
Från sjuttiotalet och framåt började en nypremiär inom film noir ske. Feminismen var på frammarsch, och regeringar framställdes återigen som enheter som inte gick att lita på. Vietnam och Watergate-skandalen hade fört fram ifrågasättandeinstinkten i allmänheten och filmer började spegla detta.
Människor var bestörta och misstroende mot regeringen, och många kände en känsla av utanförskap och förvirring. Ett bra exempel på återupplivandet av film noir kan ses i Martin Scorseses film från 1976, Taxi Driver.