FICA-skatter avser summan pengar som betalas av anställda och arbetsgivare till USA:s regering för att finansiera sociala program som Medicare och Social Security. Arbetsgivare i Amerika är skyldiga av den federala regeringen att hålla inne en del av en anställds inkomst och att matcha ett lika stort belopp. Detta direktiv skapades av Federal Insurance Contributions Act (FICA). Denna lag fastställde en procentandel av inkomsten som ska avsättas för framtida Medicare-förmåner och en separat procentandel som ska avsättas för framtida socialförsäkringsförmåner.
Sociala program som Medicare och Social Security hjälper pensionärer, funktionshindrade och barn till avlidna arbetare genom att ge bidrag för att leva. Dessa program finansieras med pengar som samlas in genom FICA-skatter som läggs på arbetsgivare och anställda. Personer som får förmåner måste ha uppnått en viss ålder eller nivå av funktionshinder, eller måste vara barn till en person som hade betalat FICA-skatt före döden. Ersättningsbeloppet bestäms av faktorer inklusive hur lång tid arbetat och hur mycket pengar som betalas in i systemet under en anställds livstid.
En lönegrundsgräns för lönen fastställs varje år, och detta är den inkomstnivå upp till vilken en person måste betala FICA-skatt. Till exempel, 2010 var grundlönen 106,800 XNUMX USD (USD). Detta innebär att en person måste betala FICA-procenten på alla bruttolöner upp till detta belopp. Detta belopp gäller endast för intjänad lön och gäller inte för kapitalavkastning såsom upplupen ränta på sparande eller utdelning på aktieägande.
FICA-skatterna har sin historiska rot i eran av den stora depressionen på 1930-talet. Roosevelts New Deal etablerade socialförsäkringsförmåner som ett sätt att ge inkomster för de äldre som inte längre kunde arbeta och inte hade sparat tillräckligt med pengar under sin livstid för att klara sig. Socialförsäkringsförmåner behövde finansieras på något sätt, därför började skapandet av FICA-skatter. Medicare-förmåner infördes på 1960-talet för att hjälpa pensionerade personer med sjukhuskostnader, och FICA-skatterna höjdes sedan för att betala för denna extra kostnad.
Egenföretagare och medlemmar i ett partnerskap är inte skyldiga att betala FICA-skatter. Istället regleras deras bidrag av en separat lag som kallas lagen om egenföretagandeavgifter. Som ett resultat betalar dessa individer som är befriade från typiska FICA-skatter ett skäligt belopp för att få liknande förmåner vid funktionshinder eller pensionering.