Fenomenologi är en filosofisk trend som tar den intuitiva känslan av medveten upplevelse – ”om-heten” av något – och försöker extrahera eller beskriva dess grundläggande väsen. När jag vill eller hatar något, vad är det exakta förhållandet mellan mig och det, oberoende av yttre faktorer? Området härrör till stor del från den tyske judiske filosofen Edmund Husserls verk från sekelskiftet och har diskuterats under större delen av 20-talet av tänkare inklusive Martin Heidegger, Maurice Merleau-Ponty, Max Scheler, Hannah Arendt och Emmanuel Levinas.
Utmärkande för fenomenologi är utökade diskussioner om intentionalitet – en egenskap som förmodligen är unik för medvetandet som skiljer det från medvetna material. Endemisk till äldre diskussioner om fenomenologi är sinne/kroppsdualism, föreställningen att psykiska (sinnebaserade) handlingar på något sätt är ontologiskt annorlunda än fysiska handlingar, en idé som modern kognitiv vetenskap har visat vara falsk. Många av de frågor som fenomenologin tar upp har ärvts och förbättrats av det samtida och mer vetenskapligt rigorösa området för medvetenhetsstudier.
Fenomenologiområdet började 1901 när Husserl publicerade Logical Investigations, hans första stora verk, som analyserade relationerna mellan mentala handlingar och deras externa referenter. Till exempel kan man hata eller älska ett föremål eller ideal. I senare verk gjorde han skillnader mellan avsiktliga handlingar (noesis) och de riktade objekten (noemata). I ett försök att komma till ”kärnan” av intentionalitet tog han exempel och tog bort så mycket oväsentliga detaljer som möjligt, såsom antaganden om den yttre världen och de tillfälliga egenskaperna hos noematan.
Idag använder vi experimentell forskning och biologiska vetenskaper för att fastställa detaljerna i förhållandet mellan tänkaren och de föremål han eller hon tänker på. Filosofi gav ett stopp för att undersöka frågan när det var svårt att strukturera detaljerade experiment kring dessa relationer. De fakta vi har fastställt om dessa relationer, såsom detaljerna i mänsklig symbolisk representation, kräver fortfarande mycket träning, och filosofin hjälper till att rama in vilka experiment som kan vara användbara. Ändå representerar fenomenologi ett typiskt filosofiskt område som har eroderats av den empiriska vetenskapens marsch.