Penningpolitik är en term som används för att hänvisa till kontrollen av tillgången på pengar av en regering eller av vilken institution som helst som har auktoritet över pengar i ett givet ekonomiskt system. I en expansiv penningpolitik försöker de som har kontroll över pengar att öka tillgången på pengar. Att ändra penningmängden kan förändra räntor, prisnivåer och andra viktiga ekonomiska faktorer. Olika ekonomiska skolor är dock oense om hur expansiv penningpolitik påverkar ekonomiska frågor som arbetslöshet, inkomst och produktion. En mängd olika ekonomiska verktyg finns för att förändra penningmängden, inklusive reglering av bankernas monetära reserver, förändringar av räntor och öka eller minska utlåningen.
Det finns flera olika uppfattningar om vilka effekter expansiv penningpolitik har på ekonomin. Den klassiska synen på penningpolitik, som bygger på en kvantitetsteori om pengar, säger att det finns ett direkt och starkt samband mellan penningmängd och prisnivå. Keynesiansk ekonomisk teori stöder dock tanken att det bara finns en indirekt koppling mellan de två och att den kanske inte är särskilt användbar. Som sådan är keynesianska ekonomer mer benägna att använda finanspolitik än penningpolitik för att orsaka ekonomisk förändring.
Mycket av penningpolitiken syftar till att manipulera tillgången på pengar i förhållande till efterfrågan på pengar. En expansiv penningpolitik innebär alltså ofta att penningmängden ökar tills den är högre än efterfrågan. Förutsatt att det inte finns några oväntade variabler i ekonomin leder detta ofta till en omfattande räntesänkning.
Banker är skyldiga att hålla en viss summa pengar i reserv, vilket innebär att de inte kan låna bort dessa pengar. Denna policy är avsedd att säkerställa att banker alltid har tillräckligt med pengar på reserv för att hantera uttag. Det ger också ett verktyg för att manipulera penningmängden. I en expansiv penningpolitik kan den monetära myndigheten sänka detta kassakrav och därigenom tillåta banker att låna ut mer pengar. Denna expansiva penningpolitik introducerar mer pengar i ekonomin och ökar därmed penningmängden.
De verktyg som finns tillgängliga för expansiv penningpolitik varierar beroende på karaktären hos ett givet ekonomiskt system. Olika centralbanker, finansministerier eller regeringsdepartement har olika nivåer av kontroll över penningpolitiken. I USA, till exempel, har Federal Reserve betydande makt att anta expansiv penningpolitik. Det görs genom att sätta vissa räntor och genom att låna ut pengar till andra banker i USA.