Ett vinstkontor är varje chefsutnämning som har en förmån knuten till sig. Termen förekommer i flera nationella författningar, var och en med en något olika definition. Regeringar tillåter i allmänhet inte att de som innehar ett vinstämbete är medlemmar i den lagstiftande församlingen, vilket stärker regeringens maktdelning. Annars kan en lagstiftare bli otillbörligt påverkad av det verkställande kontoret.
Några av de första lagarna om vinstkontor skrevs i England i början av sjuttonhundratalet. I lagen om förlikning av 1701 och lagen om union 1707 anges att ingen som har ett vinstkontor eller en kunglig pension får vara ledamot av underhuset. Det finns ingen sådan lag för House of Lords. Även om England var ett av de första länderna som förbjöd detta, håller de inte längre strikt lagen. Några få befattningar som fortfarande diskvalificerar någon från att tjänstgöra i underhuset listas i underhusets diskvalifikationslag.
Förenta staternas konstitution säger att ingen som innehar ett vinstämbete får vara medlem av kongressen förrän han eller hon avgår från ämbetet. På samma sätt kan en kongressledamot inte acceptera ett vinstkontor om han eller hon inte avgår från kongressen. Denna lag stärker de kontroller och balanser som regeringen bygger på, där varken den verkställande, lagstiftande eller dömande makten har mer makt än de andra två grenarna.
Indiens konstitution förbjuder också de som innehar den här typen av positioner från att vara ledamöter i endera kammaren i det indiska parlamentet, men den definierar inte vinsttjänst. På 1950-talet antog lagstiftaren lagen om förebyggande av diskvalifikation, en lag från parlamentet som specificerar särskilda positioner som inte är kvalificerade. Även den ekonomiska nyttan, befogenheten och inflytandet av tjänsten samt arbetsledarna beaktas. Om en position endast erhåller ersättning för utgifter, anses den vanligtvis inte vara ett vinstkontor.
Beslut om vad som kvalificeras som ett vinstkontor har ifrågasatt ungefär 60 ledamöter av det indiska parlamentet sedan år 2000, inklusive den tidigare presidenten för den indiska nationalkongressen, Sonia Gandhi. En gemensam kommitté bildades för att överväga om olika befattningar skulle diskvalificera en person från lagstiftaren. Denna kommitté ger råd till parlamentet om dessa kontor, även om vissa beslut fattas av domstolarna.