Färger och beläggningar är bara värda att sälja och använda om de fastnar på ytorna där de appliceras. Ett vidhäftningstest är vanligtvis hur produkter bedöms för att säkerställa att de gör vad de ska. Det finns flera erkända testmetoder.
Knivtestet är en enkel metod som vanligtvis kan utföras med en grundläggande brukskniv. Två snitt som bildar ett ”X” görs normalt i beläggningen. Vid snittets spets kommer den som utför testet att använda knivens spets och försöka lyfta beläggningen.
Detta vidhäftningstest baserar prestanda på hur svårt det är att ta bort beläggningen och mängden beläggning som tas bort. Knivtestet kan vara knepigt eftersom det är subjektivt. Om den som utför testet är erfaren kan han snabbt avgöra om en beläggning är tillfredsställande. För en person med mindre erfarenhet kan detta test visa sig vara problematiskt eftersom en beläggning kan ha bra sammanhållning men vara skör.
Tejptestet kan vara effektivt när man mäter flera belagda lager. Detta vidhäftningstest bedömer det tryck som behövs för att lossa beläggningen från en yta eller ett underliggande skikt. Det finns två populära versioner av bandtestet.
För det första är det X-cut tejptestet, som ofta används på arbetsplatser. För att utföra detta vidhäftningstest är det vanligtvis också nödvändigt att skära ett ”X” i ytan. Tryckkänslig tejp appliceras sedan vid skärningspunkten och avlägsnas snabbt. Kvaliteten på beläggningen baseras på mängden som avlägsnas från det skurna området.
Det andra tejptestet är cross hatch-testet. Detta vidhäftningstest utförs vanligtvis i laboratorier. Det är vanligtvis begränsat till beläggningar som är mindre än 125 mikron tjocka. ”X” byts ut mot ett mönster med en rutschett, och snitten är vanligtvis noggrant åtskilda och lämplig omsorg används för att säkerställa att de är parallella. Därefter appliceras tejp, tas bort och testområdet inspekteras.
Ett skrapprov är en metod som också vanligtvis utförs i ett laboratorium. Detta vidhäftningstest är begränsat till testning av färg- eller beläggningsvidhäftning på släta, plana ytor. Testämnena appliceras vanligtvis med en uppmätt tjocklek på ett flertal identiska ytor. När färgen eller beläggningen har torkat pressas ytorna under en penna. Med hjälp av en anordning som kallas en skrapa vidhäftningstestare med balanserad stråle, ökas vikten tills beläggningen har tagits bort.
Det finns många andra typer och metoder för vidhäftningstestning. Dessa inkluderar böjtestning, avdragningstestning och kemikalieresistenstestning. Vilket vidhäftningstest som används beror på faktorer som vilken typ av färg eller beläggning det gäller, vilka material som finns tillgängliga för testet och erfarenheten hos den som utför testet.