Ett utsläppstest är en bedömning av ett fordons föroreningseffekt under simulerade körförhållanden. I de flesta fall kan det endast utföras av bilmekaniker med viss specialiserad utrustning och utbildning. Många länder ställer upp miniminormer för utsläpp för bilar eller lastbilar som säljs inom deras jurisdiktioner, och delstater, provinser och orter kräver ofta också att bilägare testar varje år eller vartannat år för att vara säkra på att alla fordon som använder vägarna uppfyller dessa standarder. Bilmotorer kan avge en rad farliga gaser när de förbränner bensin, och regeringar har ett intresse av att minimera dessa ångor. Själva testet är vanligtvis ganska enkelt att utföra och tar vanligtvis bara några minuter. Resultaten rapporteras ofta automatiskt till statliga myndigheter, men förfalskade tester är ändå ett problem på vissa ställen.
Hur testet utförs
Detta test utförs nästan alltid i en bilmekanikerverkstad eller reparationsverkstad. Fordon är kopplade till en chassidynamometer, som är en maskin som tar bilen genom olika hastighetscykler som uppstår under körning. Bilar rör sig vanligtvis inte medan detta händer, dock; testet är utformat för att simulera den vanliga körupplevelsen utan att faktiskt utföra den. Ibland slår fordonets hjul på rullar under dem, men bilen är faktiskt inte ute på vägen.
Medan motorn går genom sina varv visar dynamometern varv per minut (RPM), hästkrafter och vridmoment för motorn. En syresensor mäter mängden föroreningar som släpps ut av bilen under testet. Resultaten sparas vanligtvis och sammanställs i en formell ”utsläppsrapport”, som mekaniker använder för att avgöra om bilen passerar eller misslyckas. På vissa ställen måste mekaniker skicka en officiell kopia av denna rapport till statliga utsläppskontor. Motorfordonsbyråer får ibland även resultat digitalt, ofta i realtid.
Rättsliga krav
Minst 15 länder, inklusive USA, kräver fordonsutsläppstester som ett sätt att begränsa och kontrollera luftföroreningar. Det exakta testförfarandet tenderar att variera lite från plats till plats, och reglerna kan också vara olika med avseende på hur ofta testerna måste utföras och vilka nivåer av giftiga utsläpp som är tillåtna. Bilar kommer vanligtvis att misslyckas i testet om de släpper ut vid nivåer över det tillåtna tröskelvärdet, men exakt vad denna tröskel är kan ändras beroende på plats. Bilar som misslyckas måste vanligtvis genomgå reparationer eller annars hålla sig utanför vägarna. Det kan också bli böter för förare vars bil går sönder.
I USA är Environmental Protection Agency (EPA) den federala myndigheten som reglerar fordonsutsläpp. Även om denna byrå inte utför tester direkt, sätter den standarderna för fordonsutsläpp. Dessutom ger EPA stater federal finansiering för incitament för fordon med låga utsläpp och efterlevnadsprogram. Liknande initiativ finns över hela världen när människor blir alltmer medvetna om farorna med fordonsrelaterade föroreningar.
Faror med bilföroreningar
Bilar släpper ut en rad kemikalier i luften till följd av att de förbränner bränsle. De mest skadliga av dessa inkluderar kväveoxider, kolmonoxid, flyktiga organiska föreningar (VOC) och fina partiklar. Dessa föroreningar kan skada andningsorganen hos människor som ständigt utsätts för dem, och kan även skada miljön. Träd, buskar och växter som växer nära vägar är ofta hämmade eller sjuka som en direkt följd av föroreningar, och en rad djur påverkas också. Miljöskydd och folkhälsa är vanligtvis de största målen för initiativ för utsläppstestning.
I stadsstäder med hög trafikvolym bidrar lägre utsläppsvolymer från bilar till att minska andningsförhållandena. Bilar som har färre ångor som kommer från dem, antingen för att deras motorer är effektivare eller för att de har speciella utsläppsfilter installerade, kan bidra till att skapa en hälsosammare andningsmiljö för stadsbefolkningen.
Bedräglig rapportering
Kravet på emissionstest kan vara lätt att kringgå för personer som vill bryta mot lagen. Testare kan välja att passera vad som annars skulle vara icke-passerande fordon genom att koppla testutrustningen till en förbipasserande bil snarare än själva bilen som behöver testas. De kan också intyga resultat som har ”läkats”. När någon av dessa saker händer kan ägare kanske köra högförorenande fordon på vägarna utan påföljd.