Utbildningssponsring är tillhandahållande av ekonomiskt stöd för en persons eller gemenskaps utbildning. Denna typ av sponsring kan tillhandahållas direkt av individer eller genom organisationer. Sponsring kan förekomma i olika sammanhang, allt från sponsring av ens egna familjemedlemmar till internationell sponsring av en individ eller grupp människor som sponsorn aldrig har träffat.
En elevs egna anhöriga eller andra personliga relationer kan sponsra hans eller hennes utbildning. I detta sammanhang är utbildningssponsring vanligtvis informell och ges med få restriktioner. Sådana sponsorer kan förvänta sig återbetalning någon gång eller uppmuntra en föredragen akademisk riktning, men dessa förväntningar kommer normalt inte att vara juridiskt bindande för studenten på något sätt.
En annan typ av utbildningssponsring är när en fadderorganisation – som kan vara statlig, icke-statlig eller själva utbildningsinstitutionen – kräver något av studenten i utbyte mot sponsringen. En studieavgift kan avstås i de fall då behövande studerande förbinder sig att tillämpa sina utbildningar på specificerade sätt efter examen. En regering som vill placera fler sjuksköterskor i en medicinskt underbemannad region kan till exempel erbjuda utbildningssponsring med kravet på en efterföljande tjänstgöringstid i den regionen.
Det finns många välgörenhetsorganisationer som underlättar utbildningssponsring för elever som annars skulle ha svårt att stanna i skolan eller få tillgång till utbildning. Dessa organisationer kan verka nationellt eller internationellt. Sponsring kan stödja elever på en mängd olika sätt, men alltid med syftet att göra det möjligt för eleverna att nå sina utbildningsmål. Medel som tillhandahålls kan till exempel gå till betalning av studieavgifter. I andra fall kan sponsringspengar tillhandahålla skolmaterial, utbildningslokaler, rådgivningstjänster, näringsrika måltider, bostäder eller andra nödvändiga element för att stödja framgångsrikt lärande.
Vissa stora organisationer fokuserar på att tillhandahålla sponsring till individer medan andra stödjer samhällen. I samhällen där ekonomiska resurser är knappa kan förbittring uppstå när vissa individer sponsras medan andra inte är det. För att undvika att oavsiktligt skapa sådana distinktioner – och möjligen ytterligare ett hinder för samarbete och utveckling inom samhället – har många organisationer valt att sprida pengar istället för att investera i särskilda individer. Oavsett hur medel fördelas är det vanligt att organisationer sätter sponsorer i kontakt med människor som drar nytta av deras donationer. Om en hel gemenskap är förmånstagaren av sponsringen, kan en representativ medlem av den gemenskapen ge sponsorn personliga exempel på hur hans eller hennes pengar har gjort skillnad.