Ett transfektionsreagens är en bärare för DNA som en forskare kan använda för att infoga DNA i celler i kultur. Ett antal typer av reagenser finns tillgängliga genom biovetenskapsföretag, och forskare kan också utveckla egna för skräddarsydda applikationer. Dessa molekyler kan arbeta på ett antal olika sätt för att föra DNA in i målcellerna och infoga det i deras genom. Den typiska processen innebär att man blandar det önskade DNA:t med reagenset, lägger det till celler i kultur, inkuberar dem och screenar dem sedan för att se vilket som innehåller det nya DNA:t.
DNA-transfektion är ett mycket viktigt forskningsverktyg. Forskare kan infoga genetiskt material för att slå på gener eller tysta dem och kan använda transfektion för att tvinga celler i kultur att prestera på ett speciellt sätt. Målet kan vara övergående genetiskt uttryck för studieändamålet. Det kan också vara en permanent modifiering som gör det möjligt för forskaren att skapa en koloni av klonade celler som alla uttrycker samma gen. Dessa celler kan användas i forskning och kan ha terapeutiska tillämpningar.
Kalciumfosfat är ett av de äldsta transfektionsreagensen. Forskare använder också lipidbaserade material, som tenderar att vara mycket effektiva. De kan också använda virala DNA-vektorer såväl som mekaniska metoder som mikroinjektion, där det önskade DNA:t injiceras direkt för att minska risken för nedbrytning av materialet. Genpistoler är ett annat populärt verktyg för DNA-transfektion.
När en forskare väljer ett transfektionsreagens finns det ett antal överväganden. Dessa inkluderar hur reagenset kommer att användas, vilken typ av DNA det handlar om och vilken typ av effekter forskaren vill ha. Transfektionsreagenset är inte alltid helt tillförlitligt, och forskaren behöver också ett bra screeningverktyg för att hitta och isolera de framgångsrikt transfekterade cellerna. Detta kommer att tillåta forskarna att kassera celler som inte accepterade det nya genetiska materialet tillsammans med celler som gjorde det, men uttrycker det på ett ovanligt sätt som tyder på att en viss nedbrytning av DNA kan ha inträffat.
Listor över DNA-transfektionsreagenser finns tillgängliga från biovetenskapsföretag. De flesta har ett diagram som hjälper forskare att bestämma vilken de ska använda, utifrån celltyp och vilken typ av genetiskt material forskaren vill infoga. Forskare kan vanligtvis begära prover så att de kan testa ett reagens innan de förbinder sig att använda det i forskning. Det är viktigt att läsa dokumentationen noggrant för att säkerställa att transfektionsreagensets funktion är helt förstått före användning.