Som en enkel definition är ett substantiv vilket ord som helst som namnger en person, plats eller sak. Denna definition är något vag, och många inkluderar också att substantiv kan beteckna en händelse eller idé. Ett substantiv är en av de viktigaste delarna av talet, tillsammans med verb, adjektiv, adverb, prepositioner och artiklar.
Det finns många olika typer av substantiv. Dessa inkluderar egennamn, som hänvisar till en specifik person, plats eller sak, och indikeras på engelska med en stor första bokstav, som Nancy eller Los Angeles; konkreta substantiv, som är substantiv som beskriver ett påtagligt föremål eller person, såsom hunden; abstrakta substantiv, som beskriver allt som inte kan uppfattas med hjälp av de fem sinnena, såsom kärlek; räknebara substantiv, som är substantiv som kan pluraliseras, såsom stolar; icke-räknebara substantiv, som är substantiv som inte har någon plural, såsom sängkläder; och kollektiva substantiv, som beskriver en grupp av ett annat substantiv, såsom ett mord på kråkor.
Ett substantiv har vanligtvis en av två roller i en mening, antingen subjektets eller ett objekt i meningen. Subjektet för meningen kan ses som meningens ’görare’, substantivet som verkar på något sätt. Objektet för meningen, som är en valfri komponent, är ett substantiv som subjektet agerar på. Ett exempel kan hjälpa till att visa dessa roller. I meningen:
Mannen cyklade.
orden man och cykel är båda substantiv, där människan tjänar rollen som subjekt och cykeln fungerar som ett objekt.
Människor som först lär sig om talets delar har ofta svårt att skilja mellan substantiv och adjektiv som gult eller utanför. Tricket att se skillnad är att identifiera vilken roll ordet spelar i meningen, särskilt eftersom samma ord på engelska ofta kan användas som en annan del av talet beroende på sammanhang.
Till exempel i meningen:
Den gule mannen cyklade. ordet gul modifierar substantivet man, och används därför som ett adjektiv. I detta sammanhang nämner gult inte en person, plats eller sak – snarare beskriver det mannens tillstånd.
Å andra sidan, i meningen:
Mannen gillade gult.
både orden man och gul används som substantiv, med människan subjektet och gula objektet. I detta sammanhang beskriver ordet gul en sak — nämligen färgen gul.
På engelska är substantiv ganska enkla. De tenderar att bara komma i två former, singular och plural. Ett vanligt substantiv kan göras plural helt enkelt genom att lägga till ett s eller es i slutet, som i kombinationen hatt/hattar, medan oregelbundna substantiv följer olika regler som måste läras individuellt för varje substantiv, som kombinationen gås/gäss.
På många språk, förutom att vara plural eller singular, kan ett substantiv också ha ett specifikt kön eller klass kopplat till sig, vilket påverkar hur det kan avböjas eller interagera med andra delar av talet. På engelska behåller vi idén om kön, men använder den bara i sällsynta fall, som steward/stewardess eller servitör/servitris, även om det blir mer och mer vanligt att använda könsneutrala former av dessa ord också.
Ett substantiv kan också ha olika kasus, vilket hjälper till att informera om vilken roll substantivet spelar i en mening. På latin, till exempel, skiftar fallet med ett substantiv beroende på om det är meningens subjekt eller föremål. På engelska förlitar vi oss mer på ordets placering och stödord som prepositioner för att hjälpa till att vidarebefordra denna information. Engelska substantiv använder sig dock fortfarande av en possessiv eller genitiv kasus, vilket indikeras genom att lägga till ’s i slutet av ett substantiv. Substantiv utgör de grundläggande byggstenarna i meningar, och i de flesta fall, för att en mening ska vara grammatisk måste den innehålla minst ett substantivsubjekt och ett verb.