Ett strategiskt partnerskapsavtal är ett avtal mellan två företag eller organisationer för att arbeta tillsammans till varandras ömsesidiga fördelar. Dessa kontrakt innebär vanligtvis inte skapandet av ett fullständigt partnerskap eller en sammanslagning av två företag. Det är vanligtvis ett arrangemang som möjliggör samarbete mellan olika företag eller statliga enheter utan att påverka den organisatoriska integriteten hos varje partner. Ett strategiskt partnerskapsavtal kan bildas för att lösa en specifik affärs- eller social utmaning. Ibland hänvisar sådana avtal till mindre formella och mer kollegiala ansträngningar för att lösa problem som organisationer eller företag stöter på.
Strategiska allianser är relativt vanliga inom industrin, och förekommer även mellan statliga myndigheter. I de flesta fall skapas ett strategiskt partnerskapsavtal för att ge varje partner friheten att ta in olika aktörer för att utföra fastställda uppgifter, samtidigt som varje deltagares självständighet bevaras. Förmågan att ta itu med affärs- eller samhällsproblem tillsammans stöds ofta av ett formellt avtal som tillåter strategisk placering av arbetskraft och utrustning mot problemet.
Att mobilisera kombinerade kompetensområden och kapacitet är en vanlig anledning till att ingå ett strategiskt partnerskapsavtal. Till exempel kan en mjukvarutillverkare bilda en strategisk allians med tillverkare av bärbara datorer i syfte att skapa gemensamma kampanjer som gynnar båda parter. Båda kan ha ett starkt gemensamt intresse av en liknande marknadsnisch, men var och en kan tillämpa sina respektive talanger eller kapaciteter på utmaningen.
Ett sådant partnerskap möjliggör samarbetssträvanden, samtidigt som partnernas befintliga organisationsstruktur bevaras. Även om egendom eller mänskliga resurser som är involverade i samarbetet kan tas upp i ett strategiskt partnerskapsavtal, kommer partnerna sannolikt inte att ändra sina respektive juridiska strukturer. Istället skulle varje partners autonomi bevaras, samtidigt som det skulle tillåta produktivt samarbete.
Denna form av partnerskap kan formaliseras genom ett bindande avtal. Om så är fallet görs detta vanligtvis för att säkerställa efterlevnad av juridiska och etiska standarder. Ett annat skäl för att formalisera kontraktet är att tillåta att äganderätter anges i ett avtal, eller för att säkerställa rättsligt skydd, som att ge varje partner ansvarsskydd.
Samarbetsavtal kan även förekomma på informell nivå. Parterna i avtalet kan komma samman i syfte att utveckla ett strategiskt svar på olika sociala eller samhälleliga frågor. Lokala, regionala eller nationella samarbeten kan förekomma mellan socialtjänstorganisationer eller välgörenhetsorganisationer. Varje partners uppdrag kan preciseras i en icke-bindande form. Ibland bildas dessa typer av samarbeten för att uppmuntra utbyte av information mellan myndigheter eller regeringar.