Ett stativt verb är en typ av verb som inte ändrar sitt tillstånd, eller med andra ord, är statiskt. En av två klassificeringar för verb på engelska, stativa verb är vanligtvis inte handlingsverb och kan inte ändras till progressiv tid. De är motsatsen till dynamiska verb som kan ändra sina tillstånd och ofta beskriver handlingar som har början, mitt och slut.
Antingen indikerar en aspekt av perception eller av relation, stativa verb är statiska i sin handling. Till exempel, i frasen ”Jag älskar tårta” är ordet ”älska” ett stativt verb. Handlingen att älska tårta är inte en handling med början och slut, det är en känsla som existerar utan tidsram. Å andra sidan har ”jag äter tårta” en tydlig början, mitt och slut. Åtgärden att äta börjar och avslutas inom en bestämd tidsram.
När de inte används som hjälpverb, är ”att vara” och ”att ha” stativa verb. ”Jag är kvinna”, till exempel, är ett tydligt exempel på en oföränderlig omständighet. Stativa verb behöver dock inte vara så livslånga. ”Jag äger en bil” är återigen ett statiskt uttalande eftersom processen att äga en bil är oföränderlig. En person äger en bil tills de inte äger den.
Alternativt är ”att köpa” ett dynamiskt verb eftersom det indikerar en förändringsprocess. ”Jag kommer att köpa en bil”, till exempel, indikerar en förändring i situationen, en åtgärd som är slutförd när den har utförts. En person kan utföra handlingen att köpa, han eller hon kan inte utföra handlingen att äga.
Hjälpverb, som är former av ”att vara” eller ”att ha” som inte deltar i meningens handling, är inte stativa verb. Istället är de en del av en verbfras. Till exempel, i meningen ”Jag lagar middag” fungerar ordet ”är” som ett hjälp- eller länkverb, som kopplar ämnet ”jag” till huvudverbet ”lagar mat”. Eftersom ”am” i detta fall inte är ett verb som kan stå för sig självt och det kopplar ett subjekt till ett dynamiskt verb, kan det inte betraktas som ett stativt verb.
En annan egenskap hos ett stativt verb är att det inte kan tvingas fram. Ett dynamiskt verb kan användas tillsammans med verbet för att tvinga fram ett logiskt resultat. Till exempel, ”Jag tvingade henne att städa köket” är logiskt logiskt, men meningen ”Jag tvingade henne att veta svaret” gör det inte. Man kan tvinga någon att slutföra en handling men man kan inte tvinga någon att ha kunskap.