Ett starkt verb är ett verb i en mening som säkerställer aktiv röst i den meningen, snarare än svaga verb som ofta skapar passiv röst i en mening. Även om vissa verb lättare skapar aktiv röst och fungerar som starka verb ganska ofta, kan de flesta verb potentiellt vara starka eller svaga beroende på hur de används. Ett starkt verb står vanligtvis för sig självt i en mening, ofta utan ett hjälpverb, och indikerar tydligt handlingen som utförs av meningens subjekt. I ”Hunden tuggade benet” är verbet ”tuggade” starkt, medan det i en mening som ”Benet tuggades av hunden” blir svagt.
Korrekt ordföljd och eliminering av svaga eller onödiga ord i en mening kan ofta hjälpa till att skapa en mening med ett starkt verb snarare än ett svagt. En av huvudfunktionerna för ett starkt verb är att säkerställa aktiv röst i en mening, vilket gör att meningen känns starkare och mer direkt. Detta görs vanligtvis genom att börja en mening med ett ämne som vidtar åtgärder i den meningen, snarare än att börja meningen med ett direkt eller indirekt objekt och bädda in ämnet i meningen senare.
Användningen av ett starkt verb skapar vanligtvis direkt handling i en mening, vilket ger en rad som är tydlig och lätt att förstå för en läsare. I en mening som ”Mannen slog bollen med slagträet och sprang runt baserna” är innebörden tydlig och handlingen är stark och direkt. Ordet ”hit” i den här meningen är ett starkt verb, liksom ”rann”, och står ensamt utan några hjälpverb. En läsare av den här meningen kan tydligt berätta vad handlingen är och hela händelsen har en känsla av omedelbarhet och ”kraft” bakom sig.
När ett starkt verb inte används, däremot, hittas vanligtvis ett svagt verb och meningen förlorar ofta känslan av styrka och handling den kunde ha haft. Om det tidigare exemplet skrevs om till ”Bollen träffades av mannen som sprang runt baserna” har handlingen blivit något utspädd och innebörden blivit mindre tydlig. Det svaga verbet i den meningen är frasen ”hittades”, som har fått ett hjälpord och meningens ämne har till synes blivit bollen snarare än mannen. Utan att använda ett starkt verb blir sekundärhandlingen i meningen, mannen som springer runt baserna, också förvirrande och flödet i meningen blir hackigt och svagt.