En SATA-kretsuppsättning, även känd som en Serial Advanced Technology Attachment (ATA), är ett populärt gränssnitt som används i stationära och bärbara datorer. SATA-gränssnittet ansluter datorns moderkort till hårdvara för masslagring, såsom optiska enheter och hårddiskar. Chipsetet överför data med hjälp av en höghastighetskabel med två ledare.
Ett dynamiskt kabelsystem ansluter SATA-kretsuppsättningen till moderkortet och hårddisken. Användare kan ansluta 2.5-tums (cirka 63.5 mm) och 3.5-tums (ca 88.9 mm) hårddiskar med samma kabel. Varje SATA-enhet måste vara ansluten till en strömkälla och dataöverföringskabel. SATA-kablar varierar i längd, men kan vara så långa som 3.3 fot (cirka 1 m). Den lilla formfaktorn och minskade kabelmassan gör SATA-kretsuppsättningar idealiska för bärbara och små stationära datorer.
SATA-kabeln har en direkt anslutning till lagringsenheten, ofta kallad punkt-till-punkt-infrastruktur. Dataöverföringskabeln innehåller sju stift och en kodningsskåra; fyra stift fungerar som datakontakter och de andra tre är jordstift. Dataöverföringar kodas med en logisk algoritm som kallas ”8b/10b-kodning”, som kombinerar klocksignalen med en DC-balanserad dataström.
SATA-kablar försöker förhindra brus, vilket är ett av de vanligaste problemen vid överföring av data via höghastighetsledningar. Till skillnad från äldre chipset utnyttjar SATA fördelarna med differentiell signalering för att minska distorsion under överföringar. Det har visat sig vara en förbättring av de äldre PATA-anslutningarna, som använde ensidig signalering.
SATA-kretsuppsättningen ersätter parallella ATA (PATA)-kretsuppsättningar som vanligtvis används på äldre datorer. SATA ger många fördelar jämfört med PATA, inklusive hot swapping-förmåga, minskade tillverkningskostnader, snabbare överföringshastigheter och färre kablar. SATA-kablar behöver bara två ledare, medan PATA-kretsuppsättningar kräver 16. Dessutom innehåller SATA-kablar sju ledare, istället för de 80 som används i PATA-system.
SATA-kretsuppsättningar tillåter också användare att dra nytta av fördelarna med hot-swapping och native command querying (NCQ) via Advanced Host Controller Interface (AHCI). Moderkortet och operativsystemet måste stödja AHCI för att fungera korrekt. Äldre operativsystem och datorer stöder inte AHCI, vilket tvingar SATA-kretsuppsättningen att fungera i en ATA-emuleringsmiljö. SATA-kretsuppsättningar är inte bakåtkompatibla med äldre PATA-hårdvara. Eftersom det finns många PATA-system som fortfarande är i drift idag, finns det olika PATA till SATA-adaptrar tillgängliga för att underlätta dataöverföringsprocessen.
SATA-kretsuppsättningen kräver en skivformad 15-stifts strömförsörjningskontakt, som är betydligt bredare än tidigare ATA-strömförsörjning. Den breda formfaktorn minskar chansen att av misstag föra in kabeln på fel ”ställe” på moderkortet. De extra stiften krävs eftersom kontakten stöder 3.3 volt utöver standarden 5 volt och 12 volt. Andra stift på kontakten fungerar som hotplugg och ”förskjuten spinup”.
Sedan dess inträde på datormarknaden har det skett tre revisioner av SATA-kretsuppsättningen. Revision 1.0 erbjöd okodade överföringshastigheter på upp till 1.5 gigabit per sekund (GBps), med faktiska hastigheter på i genomsnitt 143 megabyte per sekund (MBps). Revision 2 SATA-kretsuppsättningar har en inbyggd överföringshastighet på 3.0 GBps, med faktiska hastigheter på i genomsnitt 284 MBps.
Den senaste revideringen av SATA-standarden ökade den maximala genomströmningen till 6 GBps när den används med SSD-enheter (Solid State Drives). Den tredje revisionen optimerar SATA-kretsuppsättningen för multimedia- och videoströmning via förbättringar av ”Quality of Service”. Den tredje revisionen kräver ytterligare kraft för att stödja de högre överföringshastigheterna och är bakåtkompatibel med tidigare SATA-revisioner.