Purdue pegboard-testet är ett tidsbestämt fysiskt test som används för att mäta manuell fingerfärdighet och hjärnfunktion. Testpersonerna uppmanas att placera små nålar i hålen i stiftbrädan med en specifik hand och efter en specifik process. Testet kan användas som ett diagnostiskt verktyg för inlärningssvårigheter, som ett yrkesmässigt återhämtningsverktyg efter hjärn- eller handskada eller som en sannolik prestationsindikator för kandidater som ansöker om monteringstjänster.
Testutrustningen består av en pinnbräda, två koppar stift, en uppsättning brickor och en uppsättning kragar. Brädan har två parallella linjer med hål som löper vertikalt ner i mitten av brädet. Pinnarna passar i hålen och muttrarna passar över tapparna.
Purdue pegboard-testet består av fem poäng. I den första delen av testet får deltagarna trettio sekunder på sig att placera så många stift i den högra kolumnen av hål som möjligt. Nålar får endast plockas upp och placeras med höger hand och måste sättas in i hålen i ordning, med början i det översta hålet. I den andra delen av testet upprepas denna process med den vänstra handen och den vänstra kolumnen av hål.
I den tredje delen av testet har försökspersonerna ytterligare 30 sekunder på sig att placera nålar i både höger och vänster kolumn samtidigt. De måste använda höger hand för höger kolumn och vänster hand för vänster kolumn. De måste fortfarande börja på toppen och arbeta nedåt. Det fjärde provresultatet kräver inte ämnesdeltagande, utan är snarare en kombination av de två första poängen.
I den sista delen av testet, vanligtvis kallat monteringstestet, måste deltagaren ta upp en stift och föra in den i ett hål med höger hand och sedan ta upp en bricka och placera den över stiftet med vänster hand. Han måste då ta upp en krage och placera den över stiftet, ovanpå brickan, med höger hand och placera en sista bricka ovanpå kragen med vänster hand. Han flyttar sedan till nästa hål och upprepar processen. Han har 60 sekunder på sig att slutföra så många sammanställningar han kan.
Testet utvecklades av Joseph Tiffin, Ph.D., 1948. Det fick namnet Purdue pegboard-testet eftersom Dr. Tiffin var en industriforskare anställd av Purdue University. Den var ursprungligen avsedd att användas av arbetsgivare som utvärderar kandidater för industriella monteringsjobb. Även om den användningen fortsätter idag, har andra användningsområden utvecklats.
Sjukgymnaster och arbetsterapeuter använder ofta Purdue pegboard-testet för att rehabilitera patienter efter en olycka. Upprepning av testet uppmuntrar både till användning av de skadade musklerna och fungerar också som en framstegsindikator. Testet är tidsbestämt, vilket gör att terapeuter och patienter kan utvärdera framsteg på ett tydligt, objektivt och mätbart sätt.
Purdue pegboard-testet används också för att utvärdera ett ämne för utvecklings- eller inlärningssvårigheter och för hjärnskada. Prestanda på testet kan visa om de korrekta neurologiska signalerna skickas från patientens hjärna till hans fingrar. Till exempel kan en person med dyslexi instinktivt använda fel hand för att ta upp stiftet eller föra in den i hålet på fel sida av brädan.