Produktionsgap är en term som används för att beskriva en situation där det finns en märkbar klyfta mellan var ett land för närvarande är och var ett sådant land skulle kunna vara i termer av industriproduktion. Detta kan tillämpas på praktiskt taget alla branscher som ett sätt att mäta effektiviteten och hälsan hos en sådan industri. De aggregerade produktionsgapmåtten som sammanställs genom analys av alla branscher i ekonomin kan hjälpa till att ge en indikation på ekonomins hälsa i termer av om en sådan ekonomi fungerar på sitt maximum eller under maximum. Den huvudsakliga användningen av måttet för produktionsgap är dess värde som ett sätt att mäta om ett land eller en industri faktiskt uppfyller sin fulla produktionspotential. Om inte, ger det en indikation på hur långt ett land eller en industri är från att fylla detta produktionsklyfta, vilket ger en uppfattning om hur mycket arbete eller investeringar som krävs för att överbrygga klyftan.
Fastställandet av förekomsten av ett produktionsgap i en ekonomi kommer att göra det möjligt för ett land att besluta om den politik som behövs för att överbrygga klyftan. Ett exempel på detta kan visas genom att använda en jordbruksindustri i ett land. Om man antar att ett land har mycket mark och arbetskraft som är enormt underutnyttjad, kommer ett mått på produktionsgapet att visa med hur stor procentandel landet släpar efter i sin potentiella förmåga att maximera produktionen inom jordbruksindustrin. Denna kunskap kommer att göra det möjligt för regeringen eller andra investerare att besluta om nödvändiga åtgärder för att ta itu med denna lucka i potential och verklighet.
En del av lösningen kan vara att regeringen gör medvetna insatser för att utveckla denna näring, vilket kan innefatta vissa marknadsingrepp i form av skattesänkningar för jordbrukare och tillämpning av subventioner vid leverans av råvaror till jordbrukarna, att fungera som en möjliggörande faktor för att uppmuntra dem att öka sin allmänna produktionstakt. Andra insatser för att överbrygga detta gap behöver inte begränsas till internt genererade insatser eftersom regeringen också kan uppmuntra investerare att komma från andra länder och hjälpa till att minska eller eliminera gapet i produktionen. En del bönder kan till exempel komma från ett annat land som har maximerat sin jordbruksproduktion på grund av brist på mark för att dra fördel av de möjligheter som det överflöd av mark i det underproducerande landet erbjuder.