Det moderna peruanska marsvinet, eller Cavia porcellus, är ett exotiskt husdjur känt för sin långa päls och ännu längre historia. Dessa glansiga gnagare används ofta som utställningsdjur, även om de också kan hållas som husdjur. Den viktigaste identifierande egenskapen hos det peruanska marsvinet är dess extremt långa hår, som kan vara mycket svårt att sköta.
En ädel varelse, det peruanska marsvinets koppling till människor kan gå tillbaka mer än sju tusen år. Vissa arkeologiska bevis tyder på att det moderna djurets förfäder har hållits som husdjur och för mat sedan den andinska civilisationens tidiga dagar. Djuren äts fortfarande, inklusive under fastan, tack vare en påvlig tjur från 16-talet som beskriver marsvinen som ”fisk”. Tack vare sin pråliga päls, är dock den peruanska sorten ofta skonad från detta öde och säljs oftare som ett utställningsdjur eller husdjur.
Den långa pälsen som gör just denna ras tilltalande kan vara ganska enorm och nå längder på nästan 2 fot (6 m). Marsvinen har också en tjock underull, som förblir kortare. Om inte ägare planerar att hålla pälsen trimmade, är det peruanska marsvinet kanske inte det bästa valet för ett extremt varmt eller tropiskt klimat. Grooming är viktigt för dessa djur, eftersom pälsen kan trassla ihop sig och bli tovig ganska lätt. De som håller peruaner som sällskapsdjur kan helt enkelt trimma pälsen, medan utställningsdjur kan ha komplicerade dagliga skötselbehov eller ha håret instoppat i små nät.
Det peruanska marsvinet kan komma i många olika färger, varav de flesta är lämpliga att visa i tävlingar. De är ofta trefärgade, med kräm, sobel och svart eller grått som vanliga kombinationer. Vissa djur kan visa två färger, ofta sobel och kräm eller svart och kräm. Enfärgade peruanska grisar är ganska sällsynta och ofta eftertraktade av uppfödare. En liknande ras, kallad peruansk satin, delar liknande färger och pälsegenskaper, men har glansigt, glänsande hår.
Liksom de flesta medlemmar av sin familj kan det peruanska marsvinet vara ett vänligt och intelligent husdjur. Om de hanteras varsamt från födseln, tenderar marsvin att vara ganska mottagliga för mänsklig kontakt och vanligtvis inte bita eller klia sig. Vissa ägare och uppfödare rekommenderar att man håller djuren i singelkönade par för sällskap, och marsvin kommer då och då att bli vän med andra djur, som hundar och katter. Ytterst försiktighet bör dock iakttas när man introducerar ett marsvin till ett större rovdjur, eftersom det alltid finns risk för en attack.