Ett obestämt pronomen är en ordartikel som ersätter ett specifikt substantiv utan att nämna vad det substantivet är. Substantivt i fråga kan nämnas någon annanstans i meningen, eller någon annanstans i skriftens sammanhang, vanligtvis inom det innehållande stycket. Ett obestämt pronomen kan vara antingen plural eller singular, men oavsett vad man väljer är det viktigt att se till att alla andra delar av meningen är i grammatisk överensstämmelse med pronomenet.
Singular obestämda pronomen inkluderar en annan, vem som helst, vem som helst, var och en, ingen, och många andra. Dessa obestämda pronomen identifierar inte nödvändigtvis direkt de objekt de refererar till. Att till exempel säga ”En gick vilse på vägen till stan” identifierar inte vad den enda saken var som gick vilse. Ledtråden till vad det obestämda pronomenet syftade på bör dock finnas någon annanstans i skrivandets sammanhang. Verbformen med sådana pronomen är singular.
Plurala obestämda pronomen inkluderar andra, både, många, flera, få och många. Verbformen, i det här fallet, är plural, även om subjektet kan verka singular. I vissa fall kan det vara svårt för författare att se skillnad, och konstruktionen av meningen kan bidra till att skapa förvirring, så författare bör vara noga med att se till att ämnet och verbet överensstämmer.
Ett annat begrepp som är något unikt med ett obestämt pronomen är att det också kan fungera som ett adjektiv i ett annat sammanhang eller en mening. Tänk till exempel på meningen ”Vi sparar det till en annan dag.” Medan ett annat ibland kan vara ett obestämt pronomen, fungerar det i just detta sammanhang som ett adjektiv eftersom det ytterligare identifierar eller beskriver ett substantiv. Om man blir ombedd att identifiera de olika talartiklarna, kanske det inte alltid är korrekt att anta att ett ord alltid representerar en viss sak.
Något som är värt att tänka på när man använder obestämda pronomen är om det är bättre eller mer användbart att använda en pluralform snarare än en singularform. Att använda en singularform kan ibland vara besvärligt, som man kan se i meningen ”Alla borde kolla sitt eget papper.” Det kan vara lättare och mer effektivt att säga: ”Alla borde kolla sina egna papper.”
I vissa fall kan det vara möjligt för ett obestämt pronomen att ha både singular- och pluralform. Dessa inkluderar alla, fler, de flesta, alla, några och sådant, bland annat. Precis som i andra situationer bör sammanhanget för skrivningen ge tillräckligt med en ledtråd för att göra läsaren uppmärksam på om ämnet är plural eller singular.