Ett innehållsleveransnätverk eller innehållsdistributionsnätverk (CDN) är en grupp geografiskt distribuerade webbservrar som är avsedda att tillhandahålla mer effektiv leverans av innehåll till ett stort antal användare. CDN:er gynnar användare och innehållsleverantörer genom att flytta bördan av stora nedladdningar från en enda server till flera servrar på olika platser. I många fall märker slutanvändare inte att de använder ett CDN. Flera företag specialiserar sig nu på att erbjuda CDN-tjänster, och många stora organisationer använder dem för att distribuera programvara, video och andra typer av innehåll.
Användningen av ett innehållsleveransnätverk kan mildra några av de problem som har utvecklats med modern användning av Hypertext Transfer Protocol (HTTP) som utgör grunden för World Wide Web. HTTP har utformats för scenarier där en webbläsare laddar ner innehåll från en enda webbserver. Detta utgör ett problem för stora webbplatser eller webbplatser som plötsligt upplever en topp i nätverkstrafiken. En enskild HTTP-server kan hantera ett begränsat antal samtidiga användare, varefter servern blir väldigt långsam eller helt oåtkomlig. HTTP-servrar är också sårbara för DDoS-attacker (Distributed Denial-of-Service) som skickar ett stort antal irrelevanta förfrågningar till en webbserver, vilket gör det omöjligt för faktiska användare att komma åt webbplatsen.
Istället för att förlita sig på en enda HTTP-server använder ett innehållsleveransnätverk flera servrar på olika platser, var och en med sina egna kopior av webbplatsens innehåll. Om någon enskild server blir för upptagen ställer de andra upp för att hantera ytterligare trafik. CDN:er gör det mycket svårare för en DDoS-attack att få ner en webbplats. Dessutom kan placering av servrar på en mängd olika platser öka hastigheten tillgänglig för slutanvändare eftersom närmaste server kan väljas. Servrar närmare användarna tenderar att vara snabbare eftersom data måste färdas genom färre punkter på Internet för att nå sin destination.
De flesta internetanvändare märker inte ens om ett innehållsleveransnätverk används. Förfrågningar skickas normalt till en HTTP-server, och CDN kommer att dirigera användarens webbläsare till en annan server baserat på ett antal faktorer. Vissa CDN:er använder Domain Name System (DNS) för att omdirigera trafik, medan andra kan dirigera trafik baserat på filtyp eller genom att dynamiskt ersätta Uniform Resource Locators (URL) på en webbsida.
Många stora företag kommer att vända sig till ett innehållsleveransnätverk för att distribuera programvara eller andra typer av stora filer. De kan välja att bygga sitt eget CDN eller kontrakt med ett företag som äger ett stort nätverk och är specialiserat på CDN-tjänster. CDN:er är särskilt väl lämpade för att leverera strömmande media eftersom servrarnas närhet till slutanvändare resulterar i färre avbrott i dataflödet, vilket innebär smidigare uppspelning. Många stora nätverksleverantörer bygger sina egna nätverk för innehållsleverans eller uppmuntrar tredje part att placera CDN-servrar i sina datacenter. Dessa leverantörer hoppas kunna tjäna ytterligare intäkter från den ökande populariteten för internet-tv och andra former av digital distribution.