Ett modalverb eller hjälpverb är ett verb, som modifierar ett annat verb, så att det modifierade verbet har mer avsikt i sitt uttryck. I huvudsak uttrycker modalverbet modalitet, det sätt på vilket något sägs. Modala verb är vanliga i de flesta språk av germanskt ursprung, inklusive engelska.
Typiska modala verb på engelska uttrycker möjlighet eller nödvändighet. Verb som kan eller kanske används för att antyda att du möjligen kommer att göra något men att du inte riktigt har engagerat dig i handlingen ännu. Uttalandet, jag kanske går på bio är annorlunda än uttalandet att jag går på bio. I det förra uttalandet uttrycker du möjligheten att gå och se en film, och i det senare uttrycker du den bestämda avsikten med din handling att se en film. Det modala verbet kan eller i variantform kan hjälpa till att kvalificera och modifiera verbet gå.
Andra exempel på modalverbet på engelska inkluderar kan, ska, vilja, måste och våga. Du kan säga att jag ska arbeta, utan modifiering, eller använda modalitet om du var obeslutsam, jag borde gå till jobbet eller behövde uttrycka vikten av att arbeta. Jag måste gå till jobbet. Varje användning av ett modalt verb ändrar meningen med meningen. Om du skulle göra något, uttrycker du dess betydelse, men kanske lite motvilja. Om du måste göra något så uttrycker du att det är väldigt viktigt. Även om alla dessa meningar verkar lika, påverkar modalitet och skapar nyanser av betydelse.
Ibland används ett modalt verb ensamt, och det modifierade verbet antyds snarare än anges. Tänk på följande exempel:
Vill du dela med dig av min godisbar?
Jag borde inte.
Uppenbarligen betyder den andra talaren som svarar att han eller hon inte ska dela godiskakan. Kanske är han på en strikt diet. Verbet bör, uttryckt i negativt som bör, ändrar inte verbet dela även om detta inte uttryckligen anges. Liknande uttalanden som jag skulle, jag skulle kunna, jag måste, jag ska, kan användas utan ett extra verb, även om det ytterligare verbet eller handlingen antyds.
Modala verb ger textur och mening till språket. De kan kvalificera uttalanden, uttrycka avsikter, uttrycka behov eller föreslå möjliga åtgärder. Som en del av det engelska språket, och nederländska och tyska, är de värdefulla att förstå eftersom de ger färg och intresse till uttalanden som annars kan verka intetsägande eller otydliga.