Trots vad många tror är konceptet med medborgargripande inte att kringgå laglig brottsbekämpning eller godtyckligt fängsla personer utan bevis på brott. Idag existerar det mer som en nödsituation eller stoppkraft som ges till vanliga medborgare på uppdrag av brottsbekämpande tjänstemän.
Medborgarens arrestering innebär att en privat medborgare har rätt att kvarhålla misstänkta brottslingar tills rätt brottsbekämpande personal kan överta vårdnaden. Praxis kan spåras tillbaka till engelsk sedvanerätt under medeltiden, även om varje land eller stat kan ändra reglerna för engagemang. Under de tidigaste dagarna av moderna rättssystem var det mycket vanligare att gripa en medborgare. Köpmän grep rutinmässigt snattare och tjuvar som greps på bar gärning, och förde dem ofta direkt till en lokal konstapels kontor för rättegång. När brottslingar blev bättre beväpnade och brottsbekämpning blev mer lättillgänglig, verkade populariteten för denna typ av arrestering avta.
Moderna brottsbekämpande tjänstemän avråder starkt otränade civila från att arrestera en medborgare. Risken för kroppsskada eller dödsfall är alldeles för hög och den genomsnittliga svarstiden för utbildade poliser är betydligt snabbare. Men under vissa omständigheter kan en sådan arrestering ge tillräckligt med tid för de rätta myndigheterna att komma fram. Ett av de största problemen med att en medborgare grips är dock möjligheten att göra ett misstag. Till skillnad från ett misslyckat försök att återuppliva ett offer genom HLR, finns det väldigt lite om något ”barmhärtig samarit”-skydd för privata medborgare som fängslar en oskyldig misstänkt.
Ett kriterium för att en laglig medborgare ska gripas är brottets omedelbarhet. Den idealiska omständigheten är att fånga den misstänkte brottslingen i själva handlingen att begå ett brott. En person som bevittnar ett rån kan gripa rånaren och hålla i honom tills en polis kommer till exempel.
Ett annat scenario för en korrekt gripande av medborgare skulle vara en allvarlig potential för att ett brott snart skulle kunna begås. Om en person såg en maskerad man med kofot gå mot ett fordon kan det rimligen antas att ett brott är på väg att äga rum. Vittnet kan häkta den maskerade mannen. Detta skulle fortfarande vara sant även om ”brottet” skulle visa sig vara ett missförstånd. Om någon ser en man klättra genom ett krossat fönster kan han inte hållas ansvarig för falskt gripande om mannen visar sig vara ägaren till byggnaden som tappat sina nycklar.
Eftersom handlingen att kvarhålla en beväpnad eller fysiskt mäktig misstänkt kan vara extremt farlig, föreslår poliser ofta att medborgare ägnar sin tid åt att observera den misstänkte och brottsplatsen istället. Om vittnet kan ge en fysisk beskrivning av den misstänkte eller ett registreringsnummer kan polisen kunna hitta den misstänkte själva. Den säkrare motsvarigheten är ett undertecknat uttalande, med avsikt att väcka åtal senare. Ibland kommer en polis att be ett vittne eller ett offer berätta för den misstänkte att han eller hon har arresterats. Detta ger polisen mer laglig befogenhet att häkta den misstänkte tills han eller hon kan behandlas ordentligt i rättssystemet.