Ett lexikalt verb är ett verb som ger information. Motsatsen till lexikaliska verb är hjälpverb, som ger grammatisk struktur. Lexikala verb är en öppen klass typ av verb och används för att uttrycka tillstånd och handlingar. Sådana verb är också kända som huvudverb. Exempel på lexikaliska verb inkluderar ”studera”, ”äta” och ”lyssna”.
Ett lexikon är antalet informationsord som en person känner till. Det betyder alla ord utom pronomen, partiklar/artiklar och hjälpverb. Det totala antalet ord som en individ känner, inklusive både informativa och funktionella ord, kallas ordförråd. Lexikal täthet är andelen ord som används som ger information istället för att ge syntaktisk eller grammatisk struktur till en mening.
Verb är ord som används på vilket språk som helst för att uttrycka en handling eller ett tillstånd. De kan böjas för att öka deras innebörd inklusive att bestämma om handlingen är närvarande, kontinuerlig, avslutad eller i framtiden. Böjningar styr aspekt, humör, spänning och röst. Varje språk har sin egen uppsättning verbregler. Vissa språk håller dem enkla och neutrala, medan andra som latin och ungerska kommer att lägga till kön till verb.
Hjälpverbet är utformat för att underlätta grammatik istället för att ge information. I denna mening hjälper det pronomen som ”var” och artiklar som ”till” och ”den.” Det kallas ett hjälpverb eftersom det hjälper och kompletterar huvudverbet i meningen. Om det bara finns ett verb i meningen, till exempel med ”Jag är en sångare”, så är ”Jag är” det lexikaliska verbet. Om det finns ett annat verb som ”jag sjunger” så är ”sjunga” det lexikaliska verbet och ”jag är” blir ett hjälpverb.
Det lexikala verbets huvudroll är att vara meningens huvudverb. Verbet ger läsaren eller lyssnaren nyckelinformation som kopplar samman ämnet och objektet. Medan många hjälpverb också kan vara huvudverb, sticker lexikaliska verb som ”spela”, ”måla” och ”spela in” ut eftersom de ger mycket specifik information och alltid är det lexikala verbet.
Ett verbs valens bestäms av hur många subjekt och objekt ett verb interagerar med. På engelska måste huvudverbet alltid interagera med minst ett ämne eller objekt. Detta är inte alltid fallet på andra språk. Ett nyckelexempel är ett lexikalt verb relaterat till väder. Engelska måste alltid använda ett hjälpverb eller ett dummyverb för att indikera ett tillstånd som ”Det regnar” eller ”Det snöar.” Andra språk som spanska och kinesiska kan säga båda dessa tillstånd utan att behöva använda ett hjälpverb för att balansera det lexikala verbet.