Ett bibehållet objekt är en något obskyr del av grammatisk märkning för språk som i allmänhet hänvisar till ett substantiv som fungerar som ett objekt i specifika typer av meningar. En av de enklaste förklaringarna till ett kvarhållet objekt är att det fungerar som ett objekt i passiv form. Passiv form är en speciell typ av skrift som använder en mer komplex struktur, med ett implicit eller indirekt ämne, snarare än ett tydligt och direkt ämne.
Vissa experter beskriver vidare ett kvarhållet objekt som ett objekt som överförs i en omställning från aktiv till passiv form. För att förstå detta fenomen är det användbart att vara bekant med aktiva och passiva former. En aktiv form presenterar en tydlig, direkt association mellan ett subjekt och ett objekt. Till exempel kan en aktiv formsats se ut så här: ”Joe gav boken till Suzy.” Här hänvisas till ämnet Joe före något av de andra två substantiven i en mening, för ett resultat som läser tydligt och visar sambandet mellan substantiven direkt.
Som en kontrast till ovanstående, kan en passiv mening gå till så här: ”Boken gavs till Suzy av Joe.” Här kommer subjektet i slutet av meningen, men objektet, boken, bärs över. Detta är ett exempel på vad språkexperter menar när de talar om ett kvarhållet föremål.
Bevarade objekt har radikalt olika användningsområden och identifierare på olika språk. Vissa språk, som mandarinkinesiska, har flera typer av kvarhållna objekt som fungerar olika inom språket. Dessa typer av grammatiska etikettapplikationer hjälper lingvister och andra att utforska ett språks funktion på ett mycket detaljerat sätt.
En av de främsta egenskaperna hos ett kvarhållet objekt på engelska är dess förmåga att upprätthålla en konsekvent form genom aktiva och passiva former. Vissa experter kan kalla denna typ av substantiv för ett ”hållbart” objekt, eller ett som har konsistens genom olika användningsområden. Förutom att vara användbar i språkundervisning, kan den här specifika typen av objekt också hjälpa till med naturlig språkbehandling, där ingenjörer använder ämnes- och objektmärkning som en del av att analysera mänskligt språk för tolkning av datorer och teknologier. Att sortera ut referenserna till substantiv, pronomen och andra identifierare är en nyckelkomponent för att göra AI- eller artificiell intelligens-applikationer mer kapabla att ”förstå” mänskligt tal eller textkommunikation.