Ett konsonantkluster uppstår när en grupp av konsonanter inte bryts upp av närvaron av en vokal. Dessa kluster måste också representera mer än ett ljud. Typiska engelska konsonantkluster inkluderar ’spl’ och ’str.’ De längsta klustren inkluderar ”lfths”-delen av ”tolfths”.
Det engelska språket är uppdelat i vokaler och konsonanter. Teoretiskt finns det 21 konsonanter och fem vokaler. Vissa bokstäver, som Y, kan fungera som båda beroende på sammanhanget. Många språk, särskilt slaviska, har flytande konsonanter som L och R som kan fungera som vokaler. Andra språk som japanska har få oberoende konsonanter – bara N.
En digraf uppstår när två bokstäver bildas för att göra ett ljud. Till exempel är ’ch’ en digraf. Andra exempel på digrafer på engelska inkluderar ’ng’, ’sh’ och ’wh.’ Digrafer kan också bildas genom två vokaler som ’oo’, ’ou’ och det fornengelska ’ae’. Vissa språk kombinerar också tre bokstäver för att bilda ett enda ljud, känt som en trigraf.
Ungerska använder samma bokstäver som engelska, men härleder olika ljud. Till exempel är en ungersk digraf ’sz’ en engelsk monografi ’s’, medan en ungersk ’s’ är en engelsk digraph, ’sh.’ Det som verkar vara en digraf på ett språk är ett konsonantkluster på ett annat. Det ungerska ordet ’esszeru’ uttalas ’esh-sze-ru.’
Det finns en viss oenighet mellan lingvister om vad som utgör ett konsonantkluster. Vissa tror att ett konsonantkluster måste hållas inom en stavelse så att ”mpl” för självbelåten inte är ett konsonantkluster. Andra språkvetare menar att sådana kluster måste kunna passera stavelsegränsen.
Konsonantkluster har minskat i antal när engelskan har utvecklats. Detta tog ofta formen av att den sista bokstaven ändrades från ett distinkt ljud till en tyst närvaro som används som ett visuellt knep för att skilja ett ord från ett liknande klingande, vilket leder till helhet och hål, och plommon och lod. Afroamerikanska och karibiska engelska talare har ytterligare reducerat konsonantkluster genom att ta bort den sista konsonanten helt för att byta hand in till ’han’ och skrivbordet till ’des’.
Vissa språk har tagit bort konsonantkluster helt. Italienska, portugisiska och katalanska är tre främsta exempel på reduktion av konsonantkluster. Detta har lett till att Victoria blivit ”Vittoria” på italienska. Ordets längd ändrades inte, men ”c” släpptes för att förkorta ljudet.
De som talar främmande språk från språk med få konsonantkluster har svårt att lära sig språk som engelska och tyska. Spanska, arabiska och japansktalande tycker att det är särskilt svårt. Det tar ofta sådana elever längre tid att komma till rätta med konsonantkluster.
Japanska har lånat 10,000 XNUMX engelska och tyska ord i sitt lexikon, men har varit tvungen att hitta sätt att hantera konsonantkluster. Vissa språk absorberar ord utan att ändra dem, men japanska formar orden så att de passar dess stavelsebaserade språk. Japanerna hanterade konsonantklustret genom att bryta upp det så att symmetri blev ’shimetorii’, exemplet blev ’ekusampulu’ och våren blev ’supuringu’.