Det kompletta verbet i en mening i engelsk grammatik består av huvudverbet och hjälpverben som hör till det. Det kan innehålla så många som fyra verb, och ord som fungerar som adverb eller infinitiv är inte en del av det.
För att bestämma det fullständiga verbet i en mening bör man först identifiera huvudverbet. Huvudverbet berättar vad ämnet i meningen gör. Till exempel, i meningen ”Jane arbetade på en uppsats”, är huvudverbet ”arbetar” eftersom det var vad Jane, ämnet, gjorde.
Alla hjälpverb identifieras efter huvudverbet. Att hjälpa verb ta olika former av verben ”ha” eller ”vara”. I meningen ”Jane arbetade på en uppsats”, fungerar ordet ”var” som ett hjälpverb. Det fullständiga verbet i denna mening är ”fungerade.”
Adverb, som ordet ”inte” och alla ord som bildar sammandragningar med ”inte”, är inte en del av det fullständiga verbet. Till exempel, i meningen ”Han tyckte inte om filmen” sammandras ordet ”inte” med ordet ”gjorde”. Sammandragningen ”n’t” skulle inte inkluderas, så det fullständiga verbet i denna mening är ”njöt.”
Infinitiv, som vanligtvis börjar med ordet ”till”, är inte heller en del av det fullständiga verbet. I den här meningen, ”De skulle festa hela natten lång”, fungerar frasen ”att festa” som en infinitiv. Det fullständiga verbet i den här meningen är ”åkte.”
Kompletta verb kan stå ensamma när de används med verb i presens och dåtid. I meningen ”Jag tog testet” fungerar verbet ”tog” i preteritum som huvudverbet, och det finns inga hjälpverb i meningen. Detsamma gäller verbet ”ta” i meningen ”Jag tar en geometriklass.”
Presens och particip kan inte stå ensamma och måste åtföljas av ett hjälpverb. Presens participform av ”ta” är ”ta”, och participformen ”tas”. I meningen ”Jag kommer att ta pianolektioner” åtföljs verbet ”ta” av hjälpverben ”kommer att vara.”
I meningen ”Jag har tagit dansklasser” åtföljs verbet ”tagen” av hjälpverbet ”ha.” Det fullständiga verbet för denna mening är ”har tagit.” Ett exempel på en mening med en som har fyra ord är ”Jag kommer att ha tagits till akuten då.”