Ett kiselgurfilter är ett filter, vanligtvis för simbassänger eller dricksvatten, tillverkat av kiselgur. Filtret är det vanligaste och mest effektiva filtret på marknaden. Den kan ta bort alger, cystor och asbest från vatten och är godkänd av Environmental Protection Agency (EPA) som en metod för att filtrera dricksvatten. Det är dock inte lika effektivt för att ta bort färg och andra upplösta beståndsdelar.
Kiselgur (DE) är en naturligt förekommande sedimentär bergart med en slipande, kritliknande känsla. Denna ljusa sten är vit till benvit och smulas lätt sönder till pulver. Kiseldioxid utgör huvudrollen för bergets typiska kemiska sammansättning med åttiofem procent, men den innehåller också natrium, magnesium och järn. DE är gjord av fossiler av kiselalger, en typ av alger vars storlek sträcker sig från fem mikrometer till hundra mikrometer. Kiselalgerkompositen har ingen lukt eller smak och är kemiskt inert, vilket gör kiselgurfiltret till ett attraktivt alternativ för att filtrera såväl dricksvatten som andra förbrukade vätskor, såsom sirap eller öl.
Kiselgurfiltret användes först under andra världskriget som ett dricksvattenfilter för den amerikanska armén. Filtret måste vara lätt för att passa behoven för mobila arméoperationer, men fortfarande kunna producera rent vatten. US Army Engineer Research and Development Laboratories (ERDL) kom med DE-filtret som efter kriget användes i simbassänger. Filtret kom då i användning som dricksvattenfilter, speciellt för små kommuner.
Ett kiselgurfilter silar mekaniskt vatten från dess föroreningar. En DE-kaka fästs på filterbladen och spolas genom filtersystemet så att ett tunt lager av DE ansamlas på filtrets septum eller galler. Skiljeväggen är plast eller trådduk som dras över en stålram. När förbeläggningslagret av DE har byggts upp på septumet, introduceras ytterligare en lågdos DE till systemet. Kiselgurfiltret gör sedan oönskade partiklar till en del av filtret och leder rent vatten genom dess mikroskopiska porer.
Med tiden orsakar filtret en förlust av tryckhöjd. Eftersom kiselgurfiltret fungerar genom att tillföra material till förbeläggningsskiktet, blockeras så småningom vattnet så att inte ens rent vatten kan passera igenom. När detta händer måste filtret rengöras. Detta uppnås genom att ta bort kakan med högtrycksspray och rengöra filtret. Använd DE kasseras vanligtvis och en ny DE-kaka fästs på filterbladen och spolas igenom för att skapa ett nytt förbeläggningsskikt.
Det finns två typer av kiselgurfilter: tryckfiltret och vakuumfiltret. Tryckfilter är inneslutna i tryckkammare och har en pump eller en källa för högtrycksvatten vid inflödesplatsen. Vakuumfilter är öppna mot atmosfären och har en pump placerad på avloppssidan av filtret. DE-filter är attraktiva för många operatörer eftersom de är relativt billiga att installera och inte använder kemikalier.