Ett verb är ett ord som betecknar handling, men verb kan finnas i många former, vilket ändrar sin betydelse. Ett imperativverb är en form av verbet som ger instruktioner. Ett exempel på ett imperativt verb är ”Stopp!” Imperativa instruktioner kan vara lika starka som en order eller lika artiga som en begäran.
Människor använder imperativet för att instruera någon att göra en viss handling. Ett imperativt verb behöver inte beteckna en fysisk handling utan kan vara ett verb som ”Tänk”. Några exempel på fysiska instruktioner i imperativet inkluderar ”Ge”, ”Stäng av” och ”Gå”. Med imperativ används inget ämne, så det finns inget behov av att säga ”du” eftersom det antyds i sammanhanget.
Det faktiska ordet som bildar imperativet kan vara ett ord som har andra användningsområden i språket. Ordet ”gå”, när det används som en instruktion, är ett imperativt verb. Det kan också användas som en del av presens, till exempel i frasen ”jag går” eller som en del av infinitiv ”att gå”.
Ett annat sätt att hänvisa till imperativa verb är att kalla dem ”bossy verb”. Detta beror på att när någon använder imperativformen av ett verb, säger han eller hon till någon annan att göra något. Imperativets styrka beror på hur någon säger det och även på de andra orden i meningen. Ord som ”snälla” eller fraser som ”Om du kunde”, så länge de levereras i en mjuk ton, gör den imperativa instruktionen mindre bossig och mer av en riktning. Människor i en auktoritetsposition, som föräldrar eller chefer, kan ge en imperativ instruktion i en stark ton, medan personer med samma status som varandra kan behöva mildra imperativet för att undvika anstöt.
Varningar levereras vanligtvis i imperativformen av verbet och, när de skrivs, innehåller de ett utropstecken för att betona instruktionen. En mamma till ett barn som springer ut på gatan kan ropa ”Stopp!” När någon ger råd till en annan person ger han eller hon det ofta i en imperativ form, om än på ett mjukt sätt. ”Prata med din chef om det” eller ”Ignorera honom – han är en bråkstake” är meningar som börjar med imperativa verb.
Förutom att använda ett verb i en positiv imperativ mening, kan människor också använda det negativa imperativa verbet. På engelska består detta av att placera ett negativt handlingsord framför imperativformen av verbet. ”Gör inte” används ofta före ett imperativt verb för att instruera en annan person att inte göra något. Ett sådant exempel är ”Ät inte kakan”, som är den negativa versionen av ”Ät kakan.”