Ett hjälpverb är en typ av verb som används för att modifiera eller åtfölja ett annat verb, kallat huvudverbet, för att ändra innebörden eller avsikten med det verbet. Det är ofta verb som kan vara huvudverb i vissa användningsområden, men som fungerar som hjälpmedel i andra användningsområden. Den här typen av hjälpverb används ofta för att ändra huvudverbets tid. Vissa hjälpverb används aldrig som huvudverb, till exempel modala verb som kan användas för att indikera eller begära tillstånd, förmåga eller sannolikhet för en handling.
Kallas också ett hjälpverb, ett hjälpverb eller auxverb används med ett huvudverb för att modifiera eller ändra den specifika betydelsen av huvudverbet. En av de vanligaste användningsområdena för hjälpverb är att ändra tempusen för huvudverbet i en viss mening. Detta görs vanligtvis med antingen verbet ”är”, som ofta förknippas med begreppet ”att vara” eller verbet ”ha”.
”Är” eller ”att vara” är ett begrepp som finns på många olika språk och är ett av de viktigaste och vanligaste verben på engelska. Även om det kan användas som ett huvudverb, som i meningen ”katten är lurvig”, kan det också vara ett hjälpverb. När det används som ett hjälpverb, skapar ”är” vanligtvis antingen passiv röst eller den progressiva aspekten av ett presensuttalande. Passiv röst skapas när något påverkas, snarare än att utföra en handling, som ”Bollen kastades av mannen”, vilket är passivt jämfört med ”Mannen kastade bollen.”
Medan passiv röst vanligtvis anses sämre än aktiv röst i de flesta skrifter, kan ”är” också användas för att skapa nuvarande progressiv tid för ett huvudverb. I meningen ”Kvinnan springer varje dag” indikerar huvudverbet bara att hon springer utan någon indikation på när det kan inträffa. Om meningen som används ”är” som ett hjälpverb för att ändra meningen till ”Kvinnan springer”, indikerar det att åtgärden för närvarande sker på grund av progressiv röst. Perfektum tid skapas på ungefär samma sätt, men använder ”har” istället för ”är” som ”Hunden har ätit en biff varje dag, vilket gör honom ganska glad” för att indikera en pågående åtgärd som inträffade i det förflutna men producerade ett aktuellt tillstånd.
Ett hjälpverb används också ofta för att indikera modalitet, ofta kallat ett modalt verb. I den här användningen modifierar hjälpverbet ett huvudverb genom att indikera tillåtelse, förmåga eller sannolikhet. På engelska, till exempel, indikerar det modala verbet ”kan” vanligtvis tillåtelse i ett uttalande som ”du får äta den sista kakan.” Andra vanliga modala verb inkluderar ”kan” för att indikera förmåga i en mening som ”jag kan springa väldigt snabbt” och ”bör”, ”måste” och ”kan” för att indikera sannolikhet i ett uttalande som ”jag måste betala den här räkningen och jag borde köpa några nya skor.”