Ett gipsbandage, vanligen känt som gips, är ett fast material som används för att binda en kroppsdel och ge stöd åt brutna ben när läkning äger rum. Det används vanligtvis för att stabilisera och förhindra rörelse av den brutna extremiteten i många veckor eller månader, beroende på skadans omfattning. Gipsbandaget består vanligtvis av bomullsbandage impregnerade med ett vitt pulver, känt som gips, som stelnar när det blandas med vatten. Syntetiska bandage, såsom glasfiberavgjutningen, kan också användas, men vissa patienter föredrar fortfarande gipsavgjutningen eftersom det är billigare.
Appliceringen av gipsbandaget är i allmänhet lätt, men tar vanligtvis mycket tid. En ortopedisk konsult, en läkare specialiserad på behandling av sjukdomar relaterade till muskuloskeletala systemet, utför vanligtvis proceduren. Gipsavgjutningen, när den väl applicerats och torkats, är ofta skrymmande och ganska tung. Det måste också hållas torrt hela tiden, eftersom det kan gå sönder när det är blött.
En av de vanligaste indikationerna för användning av ett gipsbandage är en greenstick-fraktur. En greenstick fraktur uppstår vanligtvis hos små barn där ena sidan av ett ben är delvis brutet medan den motsatta sidan böjs. Efter att en ortopedisk konsult utfört en nära frakturreduktion eller omställning av den drabbade extremiteten, appliceras vanligtvis ett gipsbandage och måste sitta kvar i minst tre veckor. När frakturen anses läkt, tas vanligtvis gipsbandaget bort genom att man använder en elektrisk cirkelsåg för att skära upp bandaget. För barn är detta ofta en smärtfri, men ändå plågsam upplevelse.
Det finns många typer av gips som läkare använder. Valet beror i allmänhet på vilken del av kroppen som behöver bandageras. Vanliga områden inkluderar de övre extremiteterna, som ofta omsluter handen, handleden eller armen, eller ibland hela armen när det behövs; gipset i den nedre extremiteten, som kan omsluta en del av benet eller foten eller till och med hela den nedre extremiteten upp till höfterna; och kroppsavgjutningar, som vanligtvis täcker bålen och kan sträcka sig upp till halsen eller till och med huvudet.
När den täcks med ett gips i många veckor, blir huden på den drabbade extremiteten vanligtvis fjällande, kliande och torr. Allergiska reaktioner på de material som används i gipset samt infektioner, utslag och sår kan ibland förekomma. Läkare övervakar patienter regelbundet för att utvärdera patientens läkningsprocess och svar på eventuell medicinering.