Ett emfatiskt pronomen används i ett uttalande för att lägga till betoning genom att förstärka objektet eller ämnet i en mening genom upprepning. Detta krävs nästan aldrig i en mening, men det ger ytterligare betydelse eller förstärkning av en del av ett påstående. Ett emfatiskt pronomen har samma form som ett reflexivt pronomen, som används för att indikera att föremålet för en handling i ett uttalande också är subjektet som utför den handlingen. Skillnaden mellan dessa typer av pronomen är dock att ett reflexivt pronomen fungerar som det direkta eller indirekta objektet i en mening medan emfatiska pronomen i huvudsak är onödiga.
Vanliga former av ett emfatiskt pronomen på engelska använder suffixet ”-jag” som ”mig själv” eller ”själv”. Enkla exempel på den här typen av pronomen som används skulle vara meningar som ”Jag gick själv till affären” eller ”Presidenten själv byggde det här huset.” I det första exemplet indikerar ordet ”jag” meningens ämne, medan ”gick” är predikatet eller åtgärden som subjektet utför. ”Till butiken” är en prepositionsfras, i form av prepositionen ”till” och en substantivfras som består av artikeln ”den” och substantivet ”butiken”, som anger handlingens riktning eller destination. Ordet ”jag själv” är ett eftertryckligt pronomen i meningen som bara tjänar till att förstärka att det var subjektet som utförde handlingen.
I det andra exemplet är ”Presidenten” ämnet i form av en substantivfras som består av artikeln ”The” och substantivet ”President”. ”Byggt” är predikatet eller handlingen i detta uttalande och ”det här huset” är det direkta objektet som indikerar vad ämnet ”byggt”. Det eftertryckliga pronomenet ”själv” tjänar bara till att förstärka att det var ”presidenten” som utförde handlingen i meningen. Om de eftertryckliga pronomenen togs bort från något av dessa exempel, skulle betydelsen av varje mening fortfarande förbli intakt.
Ett emfatiskt pronomen har vanligtvis samma form på engelska som ett reflexivt pronomen, med suffixet ”-jag”, men var och en av dessa typer av pronomen tjänar olika syften. Ett reflexivt pronomen används när ämnet för en mening också är det direkta eller indirekta objektet, till exempel ”Han skrev själv en anteckning.” I det här exemplet är ”Han” subjektet och ”skrev” är predikatet, medan ”en not” är det direkta objektet som indikerar vad handlingen eller predikatet utfördes på. Pronomenet ”själv” är dock inte eftertryckligt utan anger istället det indirekta objektet i meningen, vilket visar vem noten är avsedd för.
Om ”själv” togs bort från meningen skulle innebörden ändras eftersom den person som lappen var avsedd för inte längre skulle anges. ”Han skrev en anteckning” är fortfarande en komplett mening, men saknar något av originalets betydelse och klarhet. Meningen ”Han skrev en lapp själv” använder dock ”själv” som ett eftertryckligt pronomen och anger inte längre det indirekta objektet för anteckningen.