Ett em-streck är en typ av skiljetecken, som till utseendet liknar ett bindestreck och tar sitt namn från punktlängden på en em. Som sådan kallas det ibland ett M-streck eller M–regel, även om det inte är ovanligt att det kallas fårkött. Em-strecket betecknar ett avbrott eller förändring av tanken hos talaren eller berättaren. Detta bindestreck kan användas när andra liknande typer av skiljetecken, såsom parenteser, kolon och ellipser inte är lämpliga. Den korrekta formateringen av ett em-streck beror till stor del på den guide för stil och användning som en viss redaktör eller utgivare följer.
Em-strecket har fått sitt namn från dess definierade längd. Ett em-streck är längden på en em. I enlighet med specifikationerna för teckenstorlekar uttrycks längden på en em i punkter. Till exempel är en em i 12-punktstyp 12 poäng bred. Likaså är en em i 16-punktstyp 16 poäng bred.
Även om en författare, redaktör eller utgivare i allmänhet använder ett em-streck för att beteckna en förändring eller tankeavbrott, finns det flera andra mer specifika skäl. Till exempel kan bindestrecket användas för att infoga en åt sidan i en mening eller i slutet av en mening. Den kan också användas för att indikera ett avbrott i berättarens eller talarens tankar eller tal. Ibland används ett em-streck i stället för en ellips, till exempel när berättaren eller talaren inte kan fortsätta på grund av känslomässiga skäl eller av att vara distraherad. Vanligtvis används dessa bindestreck när användningen av parentes, kolon eller annan typ av skiljetecken inte är lämplig eller tillräckligt stark.
I likhet med de flesta typer av skiljetecken beror korrekt formatering av ett em-streck på stilauktoriteten. Både ”The Chicago Manual of Style” och ”The Oxford Guide to Style” säger att dessa streck ska vara stängda, vilket betyder att det inte finns några mellanslag på någon sida om dem. Andra stilguider, som ”The New York Times Manual of Style and Usage”, kräver ett öppet set, vilket innebär att det finns utrymmen på varje sida av instrumentbrädan. Vissa författare föredrar den öppna uppsättningen framför den stängda, eftersom strecket på den slutna uppsättningen verkar för lång. Sammantaget kommer den föredragna stilen att bero på skriften, samt var och av vilken enhet den publiceras.