Disködem, mer exakt kallat optiskt disködem, är ett medicinskt tillstånd där det lilla området längst bak i ögongloben, där synnerven ansluter, är svullet. Det kan observeras av en läkare genom att titta genom ögats iris med hjälp av ett oftalmoskop. Den vanligaste orsaken till disködem är att ledningen avtar längs synnerven, men den mest oroande orsaken är intrakraniellt tryck. Patienter med disködem rapporterar ibland om illamående, huvudvärk, ringningar i öronen, intermittent dubbelseende eller andra synproblem; de märker dock ofta inga symtom alls.
De mekaniska tecknen som kan observeras av en allmänpraktiserande läkare eller ögonläkare inkluderar synlig utbuktning av den optiska skivan i baksidan av ögongloben, en suddighet av kanterna på den optiska skivan och veck i näthinnan eller åderhinnan – ett lager av bindväv i ögats vägg. Synliga symtom som involverar det venösa systemet inkluderar små områden med nekros eller död vävnad, blödningar som strålar ut från disködemområdet och närvaron av överskott av blod i vävnaden. Kombinationen av tecken används för att bestämma utvecklingsstadiet för ett visst fall av disködem.
Långsam ledning mellan cellerna i synnerven kan leda till ansamling av intracellulära vätskor och cellulärt avfall som sedan rör sig mot huvudet på synnerven. Om svullnad ses i den optiska skivan i båda ögonen, kallas det bilateralt disködem och kan orsakas av högt intrakraniellt tryck. Högt intrakraniellt tryck kan orsakas av hydrocefalus, tumörer eller cerebral hypertoni. Svullnad som finns i endast ögat kallas asymmetriskt disködem och kan orsakas av blod som läcker från ett missbildat blodkärl i hjärnan nära det ögat eller närvaron av en intrakraniell abscess i hjärnan på sidan av det drabbade ögat.
Procedurer som kan hjälpa till att fastställa den exakta orsaken till ett fall av optiskt disködem inkluderar B-scan ultraljud, datortopografi (CT) och magnetisk resonanstomografi (MRT). Ultraljudet kan utesluta svullnad orsakad av förekomsten av härdat sekret från synnerven, och CT- och MRI-skanningarna kan lokalisera tumörer, bölder eller blödningar som kan orsaka ökat intrakraniellt tryck. Om inget av dessa test är avgörande kan en lumbalpunktion utföras för att kontrollera vätsketrycket i hela centrala nervsystemet samt hjärnhinneinflammation eller ryggmärgstumörer.