Inom fysiken finns det två huvudtyper av dipoler, en magnetisk dipol och en elektrisk dipol. Konceptuellt är de lika genom att termen dipol betyder ”att ha två poler”. Ett dipolfält är summan av de elektriska fälten som härrör från dipolen vid varje punkt i ett område, oavsett om det är en elektrisk dipol eller magnetisk dipol. Jordens magnetfält kan representeras av ett dipolfält.
Elektriska dipoler är en uppsättning av lika och motsatta laddningar, en sida positiv och en sida negativ. En väteatom är en dipol eftersom den har en positivt laddad proton och en negativt laddad elektron. Men en vattenmolekyl är också en dipol eftersom elektroner är mer attraherade av syreatomen än de två stabila väteatomerna.
Dipolfältet som omger en elektrisk dipol är det totala elektriska fältet som består av den elektriska kraften på grund av de två laddningarna i dipolen som verkar på en positiv testladdning vid varje punkt i området. Detta elektriska fält består av kraften på den positiva testladdningen dividerad med laddningens storlek, och den är i kraftens riktning. Detta kan enkelt ses genom att rita pilar för att representera storleken på den elektromagnetiska kraften vid varje punkt och sedan rita fältlinjer parallella med kraftens riktning från en laddning till den andra. Storleken och riktningen för summan av dessa krafter är dipolfältet.
En magnetisk dipol är i huvudsak en stångmagnet och har två olika poler, norr och söder. Dipolfältet enligt en magnetisk dipol är det totala magnetfältet som består av de magnetiska krafterna vid varje punkt i området. Alla magneter är dipoler till sin natur. En av de fyra elektromagnetiska ekvationerna som utvecklats av James Maxwell säger att det inte finns något sådant som en magnetisk monopol.
Inom geofysik kan jordens magnetfält representeras som ett dipolfält med magnetiska fältlinjer som sträcker sig från den geografiska sydpolen till den geografiska nordpolen. Styrkan på dipolfältet är maximalt när fältlinjerna är närmare varandra, som vid nord- och sydpolen, och försvagas när fältlinjerna kommer längre ifrån varandra. En linje dragen genom mitten av dipolfältet, vid jordens ekvator, representerar ekvatorplanet och är vinkelrät mot magnetfältslinjerna.