Det brittiska pundet är det informella namnet på pundet, valutaenheten för Storbritannien och dess territorier. Det är den fjärde mest omsatta valutan i världen efter den amerikanska dollarn, euron och japanska yenen, och den är den tredje största reservvalutan efter den amerikanska dollarn och euron. Eftersom det är en fritt handlad valuta ändras värdet på pundet i förhållande till andra valutor.
Mynt för det brittiska pundet dök upp först runt 1489, och shillingen introducerades två år tidigare. Ursprungligen var det brittiska pundet uppdelat i tjugo shilling, och varje shilling var värd tolv pence (eller pennies). 1971 beslutade Storbritannien att eliminera shillingen och decimalisera det brittiska pundet så att ett pund var lika med hundra pennies. Den decimaliserade penny präglades som den ”nya penny” fram till 1981.
Värdet på det brittiska pundet var bundet till guld fram till 1946 då det blev helt konvertibelt som ett villkor för ett lån som erbjöds av USA. Efter att ha klippt banden från guldmyntfoten har det brittiska pundet flyttats till flera valutor inklusive den amerikanska dollarn och den tyska tyska marken. 1992 sattes det brittiska pundet till ett värde av 2.95 DM när det gick med i European Exchange Rate Mechanism (ERM), men regeringen var tvungen att bryta avtalet när växelkursen visade sig ohållbar. 1998 flyttade regeringen igen det brittiska pundet till den tyska marken med bättre resultat. Eftersom växelkursen sattes lägre kunde Storbritannien exportera mer varor. Som ett resultat av Storbritanniens ekonomiska framgångar i slutet av 90-talet steg värdet på pundet, och exportnivåerna sjönk igen.
Sedan Storbritannien gick med i Europeiska unionen har Storbritannien haft möjligheten att använda euron istället för det brittiska pundet, men beslutet har varit impopulärt bland majoriteten av den brittiska allmänheten. Många brittiska medborgare har motsatt sig att förlora en nationell symbol, medan andra är oroliga för att övergången till euron kommer att orsaka ekonomiska svårigheter, eftersom deras räntor skulle stiga när deras valuta är kopplad till den andra europeiska växelkursmekanismen (ERM II). För närvarande är det brittiska pundet skyddat från euron genom ett opt-out-avtal, men så småningom förväntas alla EU-länder använda euron som sin valuta.