Body mass index, även känt som BMI, är ett tal som, för de flesta, exakt representerar deras andel av kroppsfett. Även om det finns flera metoder för att mäta kroppsfett, är ett kroppsmassaindexdiagram ett enkelt och billigt sätt för vuxna och barn att avgöra om de har en hälsosam kroppsvikt. Diagrammet använder helt enkelt en persons längd och vikt för att beräkna en kroppsfettprocent med hjälp av en standardiserad formel.
Att använda ett kroppsmassaindexdiagram är enkelt. Många diagram har formen av ett rutnät med höjdmått på vänster sida och vikter överst. En person, eller deras läkare, behöver bara hitta både sin längd och vikt på rutnätet, som sedan pekar på deras kroppsmassaindex. Ett kroppsmassaindex under 18.5 är underviktigt, mellan 18.5-24.9 är normalt, 25-29.9 är överviktigt och ett kroppsmassaindex över 30 anses vara fet.
Det finns olika body mass index-diagram för män, kvinnor och barn, var och en skalad till den genomsnittliga längden och vikten för varje kön och åldersgrupp. Formeln för att bestämma kroppsmassaindex beror på vilket mätsystem som används. För att bestämma en procentandel med metriska vikter, visar body mass index-diagrammet resultaten av kroppsvikten i kilogram, som sedan divideras med individens längd i meter. Det resulterande talet kvadreras sedan. I länder där pund och tum används, bestäms procentandelen genom att dividera pounds av vikt med individens längd i tum. Detta tal kvadreras sedan och multipliceras med 703. Denna formel används för alla tre body mass index-diagrammen.
Hela begreppet body mass index har kritiserats av vissa inom läkar- och fitnessgemenskaperna. Vissa hävdar att ett kroppsmassaindexdiagram inte fungerar bra för fitnessfantaster eller seriösa idrottare med en hög andel magra muskler. Detta beror på att body mass index faktiskt inte mäter en individs kroppsfett, utan istället uppskattar andelen kroppsfett baserat på en matematisk formel.
En annan kritik är att vissa hälso- och sjukvårdspersonal lägger för stor vikt vid procentandelen utan att ta hänsyn till andra faktorer, såsom genetik, livsstilsvanor, stress och tidigare sjukdomshistoria. Centers for Disease Control i USA erkänner dessa brister och noterar att kroppsmassaindexdiagrammet inte bör vara det enda kriteriet som används för att avgöra om någon har en hälsosam kroppsvikt eller löper risk för sjukdom.