Antidiuretiskt hormon, även känt som ADH eller vasopressin, är ett hormon som utsöndras av hypofysen. Dess främsta roll är att stimulera njurarna att reabsorbera vatten, snarare än att passera det, och den är utformad för att fungera som en del av det komplexa systemet som reglerar blodtrycket och balansen av salter i kroppen. Personer med för höga eller för låga nivåer av detta hormon kan uppleva medicinska problem som diabetes insipidus.
Flera omständigheter kan utlösa produktion av antidiuretiskt hormon i hypofysen. Fall i blodtryck, förändringar i plasmavolym och sekret från gallblåsan kan alla spela en roll i utsöndringen av detta hormon. Hormonet går till njurarna, där det styr strukturerna i njurarna att återuppta vattnet som rinner genom njurarna, och det hamnar också i hjärnan, där det gränsar till vasopressinreceptorer. I hjärnan verkar vasopressin spela en roll i bildandet av minnen, och det har kopplats till vissa sociala beteenden.
När nivåerna av antidiuretiskt hormon stiger, stiger blodtrycket också. Om nivåerna av detta hormon blir för höga, utvecklar människor vätskeöverbelastning, och nivåerna av salter i kroppen går ur balans och blir kraftigt utspädda eftersom kroppen håller på för mycket vatten. Detta kan utvecklas till hyponatremi, ett mycket allvarligt medicinskt tillstånd som kan orsaka komplikationer med hjärnan och lungorna. Om det inte produceras tillräckligt med antidiuretiskt hormon av hypofysen, kan människor utveckla diabetes insipidus, som kännetecknas av överdriven törst och frekvent urinering.
Inlagda patienter utvecklar ibland syndrom av olämpligt antidiuretiskt hormon (SIADH). Patienter med detta tillstånd utsöndrar för mycket antidiuretiskt hormon, vilket stressar kroppen och leder till vätske- och elektrolytobalanser. Eftersom SIADH är känt för att vara ett problem hos inlagda patienter, kan regelbunden screening utföras som en rutinmässig del av patientvården för att säkerställa att det identifieras och åtgärdas tidigt.
Om patienter utvecklar en brist eller överskott av detta hormon, kommer en läkare att behöva intervjua patienten och utföra screening för att fastställa orsaken till problemet så att det kan åtgärdas. Behandlingar kan kunna återställa kroppen till normal funktion, eller så kan patientens tillstånd hanteras med lämplig omsorg. Underlåtenhet att identifiera över- eller underproduktion av antidiuretiskt hormon kan få komplikationer för patienten, och det kan leda till permanent skada.