Episodiskt minne är en form av minne som gör att någon kan återkalla händelser av personlig betydelse. Tillsammans med semantiskt minne utgör det den deklarativa delen av långtidsminnet, den del av minnet som handlar om fakta och information, ungefär som ett uppslagsverk i hjärnan. Den andra typen av långtidsminne är procedurminne, som är hur man gör en del av hjärnan.
Den primära kontrasten mellan episodiskt och semantiskt minne är att episodiska minnen är minnen som explicit kan beskrivas och anges, medan semantiskt minne handlar om begrepp och idéer. Till exempel är begreppet bord inrymt i det semantiska minnet, men när någon beskriver sitt köksbord är detta ett episodiskt minne. Procedurminne kan också interagera med deklarativt minne, som till exempel när någon kör bil, använda procedurminne för att komma ihåg hur man kör, semantiskt minne för att definiera en bil och episodiskt minne för att återkalla specifika körupplevelser.
Episodiska minnen kan hänföra sig till allmänna eller specifika händelser, till exempel hur det känns att åka tåg, eller en specifik händelse som inträffade på ett tåg. Det kan också inkludera fakta, som namnen på världsledare, och så kallade ”blixt”-minnen, som bildas under perioder av intensiva känslor. Ett klassiskt exempel på ett flashbulb-minne från 20-talet är mordet på president Kennedy, en händelse som var livligt ihågkommen av människor som levde vid den tiden.
Det krävs bara en exponering för att bilda ett episodiskt minne, vilket förmodligen är något som utvecklades tidigt i människans evolution, för att lära människor att undvika att göra potentiellt dödliga misstag. Till exempel, någon som nästan drunknar som barn kommer ofta att utveckla en rädsla för vatten som svar på denna enstaka upplevelse. Människor ägnar sig åt episodiskt lärande varje dag, men barn ger ofta mycket slående exempel på episodiskt lärande, eftersom de utforskar en värld som i första hand är obekant för dem, och därför har de ständigt nya upplevelser som lagras i det episodiska minnet.
Detta område av långtidsminnet är en kritisk del av identiteten. Människor formas av de händelser de deltar i och interagerar med, och förlust av episodiska minnen kan göra att människor upplever förvirring eller ångest, eftersom de saknar ett sammanhang för sin identitet. Vissa forskare har föreslagit att episodiskt minne ibland förvandlas till semantiskt minne med tiden, där hjärnan klumpar ihop en familj av liknande upplevelser för att skapa ett semantiskt koncept. Till exempel kan distinkta minnen av olika brännskador buntas ihop till det semantiska minnet för att ge ett koncept av ”hett”, tillsammans med information om vilka typer av saker som tenderar att vara heta.