För människor som inte regelbundet studerar poesi kan radbrytningarna i en dikt verka som om de är gjorda av nyck. Faktum är att varje fras och mening är noggrant nedbruten inom raderna med precision och avsikt. En sådan metod att bryta upp tankar genom raderna i en dikt kallas enjambment. Enjambment är att bryta en tanke från en rad till nästa, eller från slutet av en vers till början av nästa.
Ordet ”enjambment”, även känt som en run-on line, kommer från franska och betyder ”gränsöverskridande” eller ”att gå över.” Detta är en lämplig term eftersom fraserna och meningarna i enjambment sträcker sig över radänden. Det förväxlas ofta med slutstopp, där en rad innehåller en komplett fras eller mening. Termen förväxlas också med caesura, vilket är när hela tanken avslutas mitt på linjen.
Poeter använder enjambment för flera syften. När en dikt upprepade gånger kompletterar en fras eller mening inom en enda rad, kan dikten bli monoton för både läsare och lyssnare. Dikten kan bli stillastående, eftersom raderna vanligtvis blir långa och är lika långa.
Enjambment gör däremot dikten omväxlande och tilltalande för öga och öra. Denna poetiska anordning stör sinnena genom att bryta tankar där hjärnan förväntar sig att fortsätta. Det skapar en annan känsla av förväntan och tvingar fram pauser och betoning på vissa ord, vilket förstärker deras betydelser i dikter genom att skapa spänning. Det tvingar läsaren att pausa och skapar förändringar i tonen när den läses upp, vilket gör att dikten låter mer naturlig eller rytmisk för örat.
Vissa poeter använder den här enheten för strukturella ändamål snarare än estetiska skäl. Att använda enheten hjälper till att flytande anpassa dikten inom meter och rimscheman. Många samtida konstnärer använder den för att skapa en visuell atmosfär som matchar orden och tonen i själva dikten.
En missuppfattning är att äkta enjambment inte bör tillåta någon av de enjambed linjerna att kunna stå på egen hand. Detta är helt falskt. Så länge det inte finns några skiljetecken inom raderna och det förblir en tanke, anses det fortfarande vara enjambed. Till exempel, i raderna ”Jag dansade med himlen / många gånger under åren”, kan den första raden stå för sig själv, men eftersom det inte är slutet på tanken är det fortfarande ett exempel på enjambment.