En zloty är en polsk valutaenhet. 1995, efter att den skenande inflationen gjorde valutan nästan värdelös, omvärderades den, med 10,000 XNUMX i gamla zloty värda en ny. Gamla pengar kan fortfarande accepteras som lagligt betalningsmedel, men inflationen har gjort dem mer värdefulla som souvenir än som en användbar form av valuta.
Zlotyn, som först introducerades 1496, värderades till 30 groszy, ett etablerat mynt som redan har cirkulerat i mer än ett sekel. Under århundradena tog det många olika former och värderingar, men under större delen av polsk historia har det varit den nationella valutan, med några anmärkningsvärda undantag. I slutet av 19-talet såg rysk kontroll rubeln bli nationens valuta, och efter första världskriget ersatte den tyska ockupationen rubeln med marka. Inflationen efter kriget devalverade den tyska marken, och 1924 återinfördes den polska nationella valutan med en växelkurs på en zloty till 1.8 miljoner mark.
Sedan hemkomsten 1924 har zlotyn funnits i någon form som Polens valuta. Under andra världskriget fortsatte Polen att använda sin egen valuta under nazistisk kontroll, med en fast växelkurs på två Reichsmark till en zloty. 1950 lanserades en ny valuta, med en etta till 100 jämfört med den gamla valutan. Denna valuta förblev på plats tills inflationen ledde till att den byttes ut 1995.
På 21-talet är den polska zlotyn en decimalvaluta, med 100 brutto till en zloty. Mynt präglas i mängderna 1, 2, 5, 10, 20 och 50 groszy och 1, 2 och 5 zloty. Mynt med högre värde, från 10 till 500 zloty, präglas som lagligt betalningsmedel men är inte vanligt förekommande i omlopp och används inte i stor utsträckning. Sedlar skrivs ut i beloppen 10, 20, 50, 100 och 200 zloty, även om 200 zloty sedeln inte är vanligt förekommande.
Polska planer på att anamma Europeiska unionen (EU) inkluderar ett eventuellt antagande av euron som nationell valuta, och antagandet av valutan var i själva verket ett villkor som ställdes när Polen gick med i EU 2004. 2008 uttalade Polens premiärminister Donald Tusk att, i avvaktan på resultatet av en folkomröstning 2010 och Europeiska centralbankens godkännande 2011, hoppades den styrande regeringen kunna ansluta sig till euroområdet 2012, och detta skulle inkludera antagandet av euron. En ändring av grundlagen skulle behöva göras innan en ny valuta kunde antas.