Speciellt för den amerikanska gamla västern var en västerländsk saloon en affärsinrättning som främst serverade sprit. Idag kan det kallas bar, ölställe, pub eller krog. Under sin storhetstid på 19-talet betjänade västerländska salonger främst kunder som spelare, cowboys, pälsfångare, soldater, guldletare och gruvarbetare.
Enligt historiker och arkeologer öppnades den första anläggningen som kallas en salong 1822 i Brown’s Hole, Wyoming. Den öppnades för att tjäna pälsfångare som reste genom regionen. De tidigaste salongerna var inte som de som vanligtvis avbildas i filmer från vilda västern.
När människor tog sig västerut kunde sprit säljas från vagnar, och salonger kunde byggas av vilket material som helst som fanns till hands. Tidiga salonger, vanligtvis grovt byggda, kan grävas in i sidan av en kulle, vara i en torvhydda eller vara lite mer än ett tält eller hydda. Antingen kan destillerad sprit som bourbon och råg serveras eller en hemgjord whisky framställd av bränt socker, råsprit och tuggtobak.
När städer och befolkningar växte blev den västra salongen mer raffinerad och fick så småningom det ikoniska utseende som gjorts känt i filmer. Ett par fladdermusdörrar vid ingången var ett utmärkande drag för den typiska västerländska salongen. Dessa dörrar sträckte sig från knä- till bröstnivå och svängdes på dubbelverkande gångjärn. Inredningen rymde vanligtvis en lång trädisk med en mässingsskena längs botten där kunderna vilade sina fötter och en stor spegel som hängde bakom baren.
I nya städer eller bosättningar var salonger ofta de största och första byggnaderna som uppfördes. På sin höjdpunkt av popularitet föll den västra saloonen in i en av tre breda kategorier: förstklassiga salonger, arbetarklasssalonger och dyk. Premier salonger var fullserviceföretag som erbjuder privata spelrum, underhållning och en komplett lista med viner och whisky av kommersiell kvalitet. Arbetarklassens västerländska saloon serverade ett begränsat urval av sprit av osäker kvalitet och var oftast en enrumsanläggning med några bord och stolar, en bar och kanske ett biljardbord i ryggen. Dyk sålde hemmagjord whisky kallad rotgut, sålde tobak och saknade oftast ventilation eller toaletter.
Förbudet i USA 1920 satte västerländska salonger i konkurs. Under de följande åren tog speakeasies plats för salonger. När förbudet upphörde 1933 hade ordet ”salong” så många negativa konnotationer att nya affärsetableringar kom att kallas barer och nattklubbar, bland andra moniker.