En trirem är en typ av människodriven pentry som användes flitigt i den antika världen. Ordet trirem syftar på de tre vertikala raderna av åror som fartygen hade på varje sida, ett avancemang över tidigare enrads penteconters och två rads biremer. Varje åra drevs vanligtvis av en enda person, även om den exakta konfigurationen och designen av dessa fartyg gick förlorade under medeltiden. Senare galärer som använde tre årbankar kallas också ibland för triremer, även om deras design kan skilja sig från antikens ursprungliga krigsskepp. Moderna rekreationer av triremer byggs och drivs ibland, och en deltog i den olympiska fackelstafetten 2004.
Under den klassiska antiken, mellan sjunde och fjärde århundradena f.Kr., var triremen ett av de mest framgångsrika krigsfartygen. Fartygen var enligt uppgift både snabba och manövrerbara, på grund av att de använde tre vertikala bankar av åror. Källor är oense om när och var de först användes, även om tillförlitliga bevis pekar på att de användes när Persien invaderade Egypten 525 f.Kr. Triremes var också avgörande för etableringen av atensk maritima dominans, tills de användes av båda sidor när Sparta och dess allierade besegrade Aten vid Aegospotami.
Det finns inga definitiva bevis för den exakta utformningen av antika triremer. De flesta moderna kunskaperna om dessa fartyg kommer från skriftliga berättelser och konstverk, eftersom inga bevarade vrak någonsin har upptäckts. En innovation som troddes ha funnits i atenska triremer var en uppsättning kablar som kallas hypozomata. Dessa kablar tros ha riggats under balken och spänts för att förhindra att de hamnar i grov sjö. Spänningen från kablarna kan också ha gjort det möjligt för en atensk trirem att ramla ett fientligt fartyg utan att gå sönder.
Historiska källor hänvisade till triremer som två alnar långa, vilket motsvarar cirka 37 meter (120 fot). Dessa beskrivningar anses vara ganska korrekta, eftersom byggnadsskjul av ungefär denna längd har grävts fram på antika atenska skeppsvarv. Måtten på dessa skjul och gamla referenser tyder på att kärlen var cirka tre meter (nio fot) höga. Trireme-skrov tros ha konstruerats av mjuka träslag, som tall och gran, som tenderar att vara lätta och möjliggöra snabbare fartyg. En typisk trirem tros ha haft cirka 170 åror arrangerade i uppsättningar av tre vertikala rader, tillsammans med ett par bakre styråror och två fyrkantiga master.
På 1980-talet genomfördes ett projekt i Grekland för att återskapa en klassisk trirem. Detta projekt använde gamla källor för att approximera konstruktionen så bra som möjligt och ledde till många nya upptäckter om fartygens troliga förhållanden och kapacitet. Även med en relativt oerfaren besättning kunde denna återskapade trirem uppnå hastigheter på 9 knop (cirka 17 km/h) och utföra relativt snäva svängar.