En traditionell futon skiljer sig mycket från den modernare, västerländska versionen av futon, som förvandlas till en soffa. Historiskt sett användes en traditionell futon i Japan i århundraden och designades för att stuvas in i en vägg, garderob eller förvaringsutrymme så att rummet kunde användas för andra ändamål. Det var en liten, kompakt kudde som var lätt att flytta, vika och förvara; det kom vanligtvis inte med en ram, som moderna versioner gör. Den förvandlades inte heller till en soffa, som de flesta västerländska versioner gör idag.
Till skillnad från dagens futon var den traditionella futonen mycket mindre och tunnare. Den användes som en madrass tillsammans med ett täcke eller filt för att sova på natten, och på dagen kunde hela kombinationen av kudde och filtar stuvas i en garderob eller förvaringsutrymme. Den traditionella futonen vilade ofta på tatami, en typ av golv som är vanlig i hem genom japansk historia. Tatamigolven gjordes för att vara en ren yta för att sova eller äta middag, och de var vanliga i överklassens hem. Senare i Japans historia blev golven vanliga i underklassen, men idag har de flesta japanska hem inte tatamigolv alls.
Många japanska hem använde den traditionella futonen för att göra utrymmet i huset mer funktionellt. Eftersom futonkudden skulle stuvas, skulle den ofta behöva vädras och rengöras. Ett speciellt instrument användes för att slå ren madrassen, och dynan skulle placeras i solen för att hålla mögel och kvalster borta. Detta var en viktig del av underhållet av futonen, eftersom Japans klimat kan vara mycket fuktigt. Kudden i sig var ofta tillräckligt flexibel för att den kunde manipuleras till ett förvaringsutrymme, kallat en oshiire. Madrassen är ofta gjord av en mjuk trasa fylld med bomull eller ull. Mer moderna versioner använder syntetisk fyllning.
Den traditionella futonkudden var bara några centimeter tjock, medan dagens mer moderna versioner kan vara väldigt tjocka. Futonen tog sig till USA efter andra världskriget och blev ganska populär under hela 1960-talet. Under denna tid började futonen utvecklas till en helt annan möbel, en som kunde placeras i en trä- eller metallram som kunde omvandlas till en soffa snarare än att vikas ihop till ett förvaringsutrymme.