Flera olika växter går under namnet ”tigerlilja”, inklusive några äkta liljor och en växt som inte ens är en lilja alls. Alla dessa växter delar egenskapen att ha orange till rödaktiga blommor med böjda kronblad, av vilka några har mörka fläckar. Tigerliljor odlas ofta som prydnadsväxter i trädgården, och de trivs i USDA-zonerna tre till 11, vilket gör dem mycket mångsidiga blommor.
Bland de sanna liljorna, växter i släktet Lilium, har inte mindre än fyra växter det gemensamma namnet ”tigerlilja.” Detta inkluderar trädlilja och Michiganlilja, två sorter hemma i Nordamerika som anses vara hotade, tillsammans med L. lancifolium, en asiatisk lilja, och L. columbianum, en nordamerikansk lilja. Den asiatiska liljan känd som ”tigerlilja” är förmodligen den mest kända av tigerliljorna, och den har de distinkta mörka fläckarna och djupt böjda kronblad som människor förknippar med tigerliljor.
När det gäller äkta liljor som kallas tigerliljor, är odlingsanvisningarna alla ganska lika. Trädgårdsmästare kan i allmänhet bara komma åt den asiatiska och icke-utrotningshotade nordamerikanska liljan som bär detta vanliga namn, och dessa växter föredrar väldränerad jord, delvis sol och kompost under vintern för att skydda de ömma lökarna. På våren kan plantorna gödslas för att främja tillväxten och de bör delas vart tredje till vart fjärde år så att lökarna inte blir trånga.
När det gäller Hemeocallis fulva, en annan växt känd som en tigerlilja, är odlingsriktningarna lite annorlunda. Denna växt förökar sig via knölrötter, och den kan faktiskt vara ganska invasiv, vilket vissa trädgårdsmästare har lärt sig till sin förtret. Blommorna och bladverket liknar äkta liljor, men den här växten är mycket hårdare. Den föredrar blöt jord och behöver inte gödslas eller delas, vilket gör den till en idealisk växt med lågt underhåll för trädgården, så länge som trädgårdsmästare är beredda att stävja dess spridningsbenägenhet.
I båda fallen tenderar tigerliljor att se bäst ut när de planteras i klumpar eller klasar, eftersom det gör att de kan spridas. Växterna kan börja se lite trasiga ut ibland, och plantering i en klump kommer att bidra till att minska ett skrubbigt eller trasigt utseende. Plantorna kan också behöva satsas om de blir särskilt höga, annars börjar tigerliljestammarna sjunka och dra på marken.