En tension-leg platform (TLP) är en flytande struktur som är säkrad under vattnet med ankare och kablar med varierande spänning. Plattformens flytkraft ovanpå vattnet hjälper till att hålla kablarna spända, även om hur de är uppträdda kan också ha en inverkan. Dessa strukturer används oftast för produktion av gas och olja, även om de också har sett en viss användning med vindkraftverk till havs. De är också kända som ETLP (extended tension leg platforms).
Kablarna i en spännbensplattform är designade för att vara flexibla men robusta. De tillåter en liten mängd horisontell rörelse för att undvika brott och slitage på grund av att ständigt bekämpa havets tryck. Kablarna är åtdragna så pass att vertikal rörelse eller guppning inte är möjlig. Detta hjälper till att förbättra produktiviteten och säkerheten på plattformen.
En spännbensplattform hålls flytande av ett skrov ovanpå och säkrad med ankare och pålar som drivs djupt ner i havsbotten nedanför. Denna säkerhet, tillsammans med flexibiliteten i kablarna, gör det möjligt att behålla brunnshuvudena för gas- och oljeproduktion på plattformens däck. Innan spännbensplattformar togs i bruk var denna utrustning placerad på havsbotten, vilket var dyrare, svårare och farligare att hantera.
Plattformarna är kvadratiska med stödben i varje hörn som är fyllda med luft. De har vanligtvis bostadsutrymmen, borrutrustning och en strömkälla uppe på däck. Varje plattform har också en rigg för produktion av olja och gas. Om plattformen används för ett vindkraftverk kommer däcket att vara mindre genomarbetat och sannolikt huvudsakligen bestå av ett enda torn.
Alla delar av en spännbensplattform konstrueras på land och bogseras sedan till sin plats i havet. Vissa delar av strukturen, såsom pålarna, är permanenta när de väl har satts på plats. Så många som 16 pålar kan slås ner i havsbotten för att säkra ett ben på plattformen. Den övre delen av strukturen är mer flexibel och kan fortfarande flyttas när den väl har fästs.
Medan den bogseras ut för att se, dras kablarna till en spännbensplattform in. Ankarna för pjäsen hålls nära undersidan av plattformen under transport. Vid ankomst till platsen släpps kablarna, med de bifogade ankarna som går ner till havsbotten. Sedan justeras kablarna medan strukturen fästs i stödstrukturen under.