En tullpolitik är en strategi för att beskatta importerade eller exporterade varor och tjänster från ett land till ett annat. Dessa skatter syftar ofta till att skydda inhemska industrier eller straffa länder för politik som är relaterad eller orelaterade till ekonomin. Som av vänligare länder anses vara ett hinder för produktion och positiv interaktion, har vissa länder skapat undantag från sin tullpolitik som kallas frihandelsavtal eller frihandelszoner.
Det primära fokus för en tullpolitik är att skydda en inhemsk industri från en jämförbar utländsk import som annars skulle vara tillgänglig till ett mycket billigare pris. Om ett land till exempel försöker öka sin bilproduktion, skulle det hämma den industriella utvecklingen att släppa in billigare fordon av liknande kvalitet. Därför kan en tariffpolitik antas som ett sätt att ge den nya inhemska industrin en chans.
En tullpolitik kan riktas mot en viss produkt eller, i mindre utsträckning, mot vissa länder. Ett land kan till exempel försöka införa ekonomiska sanktioner mot ett annat land som en straffåtgärd. Målet är att använda ekonomiska påtryckningar för att uppmuntra reformer och förändringar. I vissa fall kan en tariff vara vedergällande för att motverka en tariff som det andra landet har infört.
De flesta tullpolicyer har ett harmoniserat tullschema, vilket innebär att om produkterna uppfyller vissa kriterier kodas de på ett visst sätt. Detta gör det möjligt för importörer att till fullo förstå vilka skatter de står inför när de kommer in i ett land, baserat på de produkter de bär. Vidare har många länder en liknande standard när det gäller hur produkter klassificeras, vilket gör det enklare att slå upp schemat och koden för harmoniserade tariffer.
För att bidra till att motverka några av de negativa effekterna av tullpolitiken på vissa länder, särskilt de i en nära geografisk region, kan frihandelsavtal undertecknas. Två av de mest kända är det nordamerikanska frihandelsavtalet (NAFTA) och EU:s ramverk. NAFTA inkluderar USA, Kanada och Mexiko. EU, som omfattar många länder på den europeiska kontinenten, är mer än bara ett frihandelsavtal, men det fungerar på ett sätt som är väldigt likt ett. Dessa avtal kan begränsa eller helt eliminera skatter som annars skulle påföras av en taxepolitik.
En frihandelszon liknar ett frihandelsavtal, och tullpolitik tillämpas ofta inte inom sådana zoner. De skiljer sig från frihandelsavtal eftersom de inte omfattar hela länder, utan bara specifika områden. Vanligtvis är dessa områden gränsstäder och städer som kan vara beroende av varandra för handel. Att upprätthålla importtullar och exporttullar i sådana områden kan bli alltför betungande för de lokala ekonomierna.