En suprakondylär fraktur är en typ av benfraktur som drabbar humerus i överarmen. Uppkallad efter platsen för denna speciella brytning, inträffar en suprakondylär fraktur precis ovanför epikondylerna på humerus. Epikondylerna är paret av rundade benprominenser som finns i den nedre änden av humerusbenet, strax ovanför armbågsleden. Ses ofta hos barn men jämförelsevis ovanligt hos vuxna, den suprakondylära frakturen involverar vanligtvis ett bakre benbrott, där benet bryter av i bakåtriktning.
Oftast orsakas av ett fall där ett försök görs att fånga sig själv på ens hand, denna typ av skada ses oftast i de fortfarande utvecklande benen hos barn från fem till 15 år gamla. En suprakondylär fraktur uppstår när, när man sträcker ut handen för att stödja sig mot påverkan av att falla, armbågen är översträckt eller uträtad utanför sitt normala rörelseomfång. Överarmsbenet absorberar sedan fallets påverkan och i 80 procent av fallen knäpper det baktill, en skada som kallas förlängningsfraktur.
Mindre vanliga typer av suprakondylär fraktur är flexionstypen, där benet snäpper framåt, samt förskjutningsfrakturen. En förskjutningsfraktur uppstår när de separerade delarna av benet glider lite förbi varandra. Detta inträffar vanligtvis där den distala eller nedre delen av benet glider bakåt, men det kan också åtföljas av en förskjutning mot kroppen, eller bort från kroppen, eller av en rotation. I de flesta fall visar brottet en kombination av förlängningsfraktur och bakre förskjutning. Så många som 21 procent av fallen åtföljs också av andra komplikationer som skador på den närliggande brachialisartären eller medianusnerven.
När en suprakondylär fraktur inträffar bryts överarmsbenet men armbågsleden förblir i allmänhet intakt. Denna led finns vid den rundade basen av överarmsbenet där benet passar in i en halvcirkulär skåra i toppen av ulnabenet, formad som en halvmånenyckel, kallad semilunar eller trochlear skåra. När armen rätas ut kröks den böjda övre delen av ulna ovanför skåran som kallas olecranonprocessen till en nisch i humerus mellan de två epikondylerna, ett utrymme som kallas trochlea. Flexibla ligament som håller ihop benen vid armbågen hjälper till att absorbera fallets påverkan, medan den stela överarmsbenet tar huvudet av slaget. Resultatet blir att benet bryter av precis ovanför leden där det är smalare och svagare, en skada som ger smärta och förmåga att röra armbågen och som kräver omedelbar läkarvård.