Stiftkopplare är en term som används för att beskriva flera mycket olika kopplingsanordningar, allt från skarvar designade för högfientliga audiovisuella signaler till gamla järnvägslastbilskopplingar. I fallet med ljudsystem förstås en stiftkopplare i allmänhet som en enkel- eller flerstiftskoppling för audiovisuella system som består av gängade han- och honsektioner. Inom byggbranschen är en expanderande stiftkoppling en anordning som används för att göra änd-till-ände skarvar i ställningsrörsenheter. En länk- och stiftkoppling var en anordning som användes för att koppla ihop järnvägsmateriel under slutet av 1800-talet som bestod av en oval stålring, som låstes på plats bakom en slitsad sköld på båda vagnarna med tunga stift.
Termen ”stiftkopplare” är en som har flera användningsområden i ett brett urval av industrier. Dessa sträcker sig från konstruktion till audiovisuella system och vintage järnvägssystem. Inom byggbranschen, till exempel, är en expanderande stiftkoppling en anordning som används för att sammanfoga ställningsrör. Dessa kopplingar består av två längder av halvrund tvärsnittsplatta som är sammanfogade i mitten med en mutter och bult. De öppna sidorna av kopplingen skjuts över ändarna av två delar av ställningsröret och dras åt på plats genom att spänna bulten.
I audiovisuella system är F-stiftskopplaren en enhet som används för att ansluta koaxialkablar. Den består av en rygg mot rygg honhylsa gängad längs dess utsida. Hankopplingar i ändarna av två koaxialkablar utrustade med hanstift och invändiga gängor skruvas på honkopplingen. När de går upp längs med honkopplingen sitter deras respektive stift stadigt i honhylsan, vilket säkerställer en bra, störningsfri skarv mellan kablarna.
Andra elektroniska och audiovisuella stiftkopplingstyper har flera han- och honstift och kan också skruvas ihop eller helt enkelt tryckas in i varandra. I andra änden av skalan var en länk- och stiftkoppling en kraftig koppling som användes för att sammanfoga järnvägsvagnar under slutet av 1800-talet. Varje bil hade en tallrik monterad på ändarna i vilken en smal, oval slits var skuren. För att förena bilarna trycktes en stor, robust ring av härdat stål genom slitsarna på båda bilarnas sköld. Ett stift tappades sedan genom ringen bakom respektive sköldar och låstes på plats med en tvärstång.