En ångbil är en typ av bil som drevs av ånga på ungefär samma sätt som ångmaskiner på tåg drivs. Bilen har en panna som producerar ånga, vilket så småningom leder till framdrivning för fordonet. Denna typ av fordon är mycket föråldrad, och de flesta ångbilsmodeller slutade tillverkas före 1920. Den ersattes med den gasdrivna bilen som använde en förbränningsmotor. Ångbilar släpper ut mycket mindre föroreningar än förbränningsmotorer, även om motorn är stor, tung och i behov av konstant uppmärksamhet under användning.
En vanlig missuppfattning om ångbilen har varit tron att tidiga modeller inte producerade tillräckligt med kraft för att vara konkurrenskraftiga med gasdrivna motorer. En ångbil var faktiskt ganska kapabel att uppnå höga hastigheter och hade till och med rekord för landhastighet vid ett tillfälle. Tekniken för ångmaskiner fanns redan eftersom lokomotiven redan använde tekniken, så ångbilsmodeller blev mycket vanliga innan gasdrivna bilar gjorde det. Tekniken kring förbränningsmotorn utvecklades dock snabbt och den var lättare att använda än en ångmaskin.
Ångvagnen drevs framåt med hjälp av ångkraft genererad av en panna. Denna panna var mycket tung och tog upp det mesta av utrymmet i motorrummet. Pannan behövde matas med vatten med en ganska konstant hastighet, vilket innebar att vatten behövde fyllas på i det ånggenererande systemet mycket ofta. Gasdrivna fordon behövde påfyllning mycket mindre ofta, vilket innebar att besväret med att behöva tanka ångbilen blev en ganska betydande nackdel. Till skillnad från förbränningsmotorer var dock ångmotorerna väldigt tysta och producerade mindre avgaser, så många föredrog denna motor framför den bullriga och smutsiga förbränningsmotorn.
Andra nackdelar med ångbilar höll kunderna borta, särskilt efter att elektriska starter utvecklades för gasdrivna fordon. Ångbilar kunde köras fort, men uppvärmningstiden var ganska förlängd, eftersom det tog lång tid att få pannan upp i driftstemperatur. Folk var villiga att ta itu med detta besvär när bensindrivna bilar startades med handvevar, vilket kunde vara farligt och svårt att använda. När elstartare utvecklades blev dock förbränningsmotorer lättare och säkrare att starta, medan ångbilar fortfarande var svåra att komma igång. Kylare i ångbilar behövde också vara mycket större, vilket ytterligare ökade fordonets totala vikt.