En sfärisk aberration är en visuell effekt som orsakas av förvrängning av ljus när det passerar genom en sfärisk lins. Effekten försämrar kontrasten hos ett objekt som observeras genom linsen och gör att en enda punkt omges av en gloria av ljus. Det kommer att skapa en suddighet av detaljer i hela bilden, och eventuell kontrast mellan ett objekts egenskaper kommer att vara dåligt definierade. Sfärisk aberration uppträder likformigt i linsens fält, oavsett hur mycket eller lite ljus som passerar igenom.
Uppkallad efter genereringspunkten vid linsens sfäriska yta är sfärisk aberration vanlig för optiska linser, särskilt de som finns i teleskop. Ändringar i objekts avstånd kan utlösa effekten. Ljusvågorna som passerar genom den möts inte av spegeln, vilket förhindrar att en tydlig bild bildas. Det är viktigt att inte överkorrigera aberrationen, i så fall skulle effekten se ut som densamma. Vid underkorrigering gör förändringen i strålar att bilden vänds.
För att designa en lins eller korrigera ett aberrationsfel beräknas en sfärisk aberrationskoefficient, vilket är ekvivalent med vågfrontsfelet som skapar effekten. För underkorrigerade sfäriska aberrationer är denna koefficient negativ i värde, och aberrationer som är överkorrigerade har ett positivt värde. Att rätta till problemet innebär att man kan balansera den sfäriska aberrationen genom att justera ljusvågorna i rätt riktning.
Sfärisk aberration kan korrigeras genom en av en mängd olika åtgärder. Att minska storleken på objektivets bländare är ofta tillräckligt för att åtgärda problemet. Mängden oskärpa minskar exponentiellt med diametern på bländaren, vilket är viktigt för att korrigera detta visuella fel. Denna beräkning är annorlunda om sammansatta linser används tillsammans i ett system. Specialfilter används ibland av fotografer i sina kameror för att skapa en sfärisk aberration och producera specialeffekter på de resulterande bilderna.
När det är nödvändigt att fixa sfäriska aberrationer måste de korrekta beräkningarna beaktas. Dessa matematiska element inkluderar koefficienter och variabler som måste vara specifika för linsen och fel som äger rum. Problemet kan åtgärdas och fokus justeras så att bilden blir tydlig, ett krav för alla kameror, mikroskop, såväl som både amatörteleskop och de mest avancerade teleskopen.