En säker elektronisk transaktion är en process som används för att möjliggöra överföring av säker information över Internet. Exempel är kreditkortsnummer, bankkontonummer, statligt utfärdade identifikationsnummer och annan data som måste utbytas för att genomföra en finansiell transaktion. Det används oftast för elektronisk handel med kreditkort eller direkt uttag av pengar från ett bankkonto och för känsliga aktiviteter som onlineinvesteringar eller onlinehantering av ett bankkonto. Faktum är att utvecklingen av säkra elektroniska transaktioner integrerade i en webbplatss betalningssystem har gjort elektronisk handel inte bara möjlig utan på många sätt säkrare och säkrare än traditionella finansiella transaktioner.
Termen ”säker elektronisk transaktion” syftar specifikt på SET, ett specifikt säkerhetsprotokoll som använder flera lager av kryptering för att skydda känslig information. I SET fungerar en typisk säker elektronisk transaktion baserat på en serie elektroniska signaturer. Handlare, kunder och banker får alla individuella digitala signaturer, ofta nyckelade till en enskild säker elektronisk transaktion så att varje enskilt köp har sin egen uppsättning krypteringsnycklar, och alla kreditkorts- eller bankkontonummer är skyddade från exponering och potentiellt bedrägeri. Detta resulterar i ett komplext men i slutändan mycket säkert system. För att kunna använda SET måste både kundens webbläsare och handlarens server vara SET-aktiverade.
Varje transaktion ger ytterligare ett lager av säkerhet och använder en dubbel signatur. En uppsättning orderinformation skickas till handlaren under en signatur och betalningsinformation skickas till kundens bank under en annan signatur. Kreditkortsnumret lämnas således inte ut till handlaren och kundens orderinnehåll lämnas inte ut till banken. Detta system kräver att orderinformationen och betalningsinformationen är länkad, och det kräver användning av en digital ”plånbok”, i vilken kundens information lagras.
När det initialt introducerades stöddes det säkra elektroniska transaktionsprotokollet av ett antal kreditkortsföretag och handlare, inklusive MasterCard och Visa, som ursprungligen deltog i utvecklingen. Microsoft och Netscape stödde också protokollet, och det förväntades bli standarden för elektronisk handel. Användning av SET kräver dock ytterligare programvara för att skapa och underhålla den digitala plånboken, samt ytterligare kostnader och support för att underhålla systemet. I slutändan ledde den komplexitet som krävdes för SET till att den till stor del ersattes av enklare och billigare säkra elektroniska transaktionsmetoder baserade på protokoll som säkra socketlager (SSL).